Sveriges Radio kunde under gårdagen, torsdag, avslöja att den parlamentariska utredning som utrett frågan om svensk vapenexport (i synnerhet till icke demokratiska stater) kommer att presentera ett förslag som förvisso har ett demokratikriterium som centralt villkor men som även har med begreppet ”bör inte” när det gäller exporttillstånd till odemokratiska stater. Den formuleringen, till skillnad från begreppet ”ska inte”, ger ett smalt men reellt utrymme för export till stater med ”omfattande brister i den demokratiska statusen”. I klartext. Sverige kan om vi vill även i framtiden exportera vapenmateriel till länder som exempelvis Saudiarabien.
Frågan är givetvis ytterst känslig. Sverige har en halvdiskutabel historia gällande vapenexportaffärer. Från kanoner till Indien till stridsflygplan till Sydafrika och ett par till. Affärer där efterspelet ofta lämnat en mindre trevlig eftersmak. Vapenaffärer tycks ofta vara en verksamhet där det är svårt att hålla sig inom moraliska och lagliga råmärken. Vilket på intet sätt är ett svenskt fenomen.
Problemen för statsminister Stefan Löfven är flera. Dels finns det ett socialdemokratiskt kongressbeslut på att "förhindra vapenexport till diktaturer". Dels sitter Miljöpartiet i regeringen och de vill inte ha någon vapenexport alls, inte heller något svenskt försvar och detta helst omgående. Ordföranden för Socialdemokrater för tro och solidaritet, Peter Weiderud, är kritisk i en kommentar och menar att det är ett nytt sätt att ”tänka i svensk vapenexportlagstiftning”.
Samtidigt som förslaget från den parlamentariska utredningen säkert lär utsättas för kritik bör vi minnas att skillnaden i retorik och praktisk politik ganska ofta skiljer sig åt och vapenexporten är inget undantag. I en debatt i SVT sa Löfven för något år sedan: ”För att kunna ha den försvarsindustrin så måste vi också kunna sälja en del. Det ska göras under mycket strikta regler och nu är vi överens om att de reglerna ska skärpas, det kommer regeringen säkert återkomma med ett sånt förslag”.
Löfven håller en pragmatisk och realpolitisk hållning. Ska Sverige ha en försvarsindustri, som Löfven kan utan och innan, behöver vi också sälja till andra länder. Detta har dessutom blivit högaktuellt i takt med att den svenska försvarsmakten nedmonterats och avrustats. Det går inte att bedriva högteknologisk forskning och utveckling utan att kunna producera och exportera. Detta hänger dessutom samman med jobb och välfärd hemma i Sverige.
Mycket kan sägas om exportfrågan, men det mesta tyder för stunden på att väldigt lite kommer att förändras i synen på vapenexport under de kommande åren.