När piloter lägger ner arbetet blir konsekvenserna direkt påtagliga för samhället. Efter ett par dagar har pilotstrejken på SAS påverkat hundratusentals passagerare.
SAS-piloternas strejk har en air av lyx kring sig – både för att det starka strejkvapnet är förunnat få yrkeskategorier och för att piloterna redan är välbetalda. Visserligen ska piloter som har krävande och ansvarsfulla jobb ha bra betalt. Men det sticker onekligen i ögonen när SAS-piloterna – som enligt flygbolaget har en genomsnittlig inkomst på 93 000 kronor i månaden – bland annat kräver en löneökning om 13 procent och när de inte får igenom sina uppblåsta krav lamslår betydande delar av Skandinaviens flygkommunikationer. Är inte SAS en attraktiv arbetsgivare står det piloterna fritt att byta jobb.
Piloternas strejk påminner en del om den långdragna konflikten som fram tills nyligen rasade i Göteborgs containerhamn. Där ansåg facket Hamnarbetarförbundet att arbetsgivarorganisationen Sveriges Hamnar hade tecknat avtal med fel fackförbund, det vill säga LO-anknutna Transportarbetareförbundet. Och läget i hamnen blev knappast enklare av att de två facken hade en historia – Hamnarbetarförbundet bröt sig ur Transport för över 40 år sedan.
Vad är då likheten mellan hamnkonflikten och piloternas strejk på SAS? Jo, precis som piloter är hamnarbetare en välbetald grupp.
Den genomsnittliga inkomsten för en hamnarbetare i Göteborg var år 2015 runt 50 000 kronor i månaden. Om hamnarbetarna strejkar blir också konsekvenserna kännbara, precis som när piloterna slutar jobba. När lastningen och lossningen av fartygen upphör påverkar det hela värdekedjor, från råvaruleverantörer och industri till rederi och slutkonsumenter. Kostnaderna blir snabbt stora för hela samhället – vilket de olika yrkesgruppernas fackförbund vet att utnyttja.
SAS-piloternas fackförbund säger också, likt hamnarbetarna, att strejken egentligen handlar om annat än lönen – det handlar om schemaläggningar och principiella frågor som vilka regler SAS ska ha när bolaget tar in underentreprenörer. Det kan visserligen från fackets sida finnas anledning att tona ner löneanspråket, eftersom det är svårt att bygga en folklig opinion kring att de till synes redan höga lönerna ska bli ännu högre. Men oavsett är en kärna i SAS-konflikten – precis som i Göteborgs hamn – att facket vill ha mer inflytande över hur det enskilda bolaget vill bedriva sin verksamhet.
Det är dock orimligt att flygplatser och hamnar under längre tider kan lamslås på grund av fackpampars maktanspråk. Det bör finnas en rimlig proportion mellan mål och medel, när strejkvapnet används.