Ursprungligen kom de från Moderaterna – Per-Ola Birgersson, Mathias Knutsson och Ulf Larsson. Lagom till förra valet ställde de dock upp för Landsbygdspartiet Oberoende i Valdemarsvik. Det varade inte länge. För ett halvår sedan hoppade de tre av, eftersom de och den lokale partiledaren Stefan Kemle uppenbarligen inte kom överens. En fjärde avhoppare – Måns Holmqvist – har lämnat fullmäktige, men de tre andra har suttit kvar som så kallade politiska vildar.
Samtidigt har trion fortsatt utgjort en del av majoritetsunderlaget i Valdemarsvik. Fram till nu, då de hoppar av också detta. Med motiveringen att deras åsikter inte ges tillräckligt inflytande. De är nu beredda att göra upp med vem som helst. "Det beror helt på politiken och sakfrågorna hur vi väljer att göra”, som Birgersson uttrycker det.
Hoppande majoriteter med andra ord. Och det är naturligtvis en helt omöjlig ordning att styra en kommun på.
Huruvida det ligger något i avhopparnas kritik duger att fråga sig. Känt är dock att det ofta är svårt att över huvud taget bygga en majoritet som bygger på politiska vildar. Det gäller på nationell såväl som kommunal nivå. Vi minns ju alla kalabaliken kring vänsteravhopparen Amineh Kakabaveh, som den förra regeringen hastigt men mindre lustigt blev beroende av.
Problemet med politiska vildar är att de inte sällan just är så vilda! Obundna av någon partiorganisation kan de lätt byta åsikt efter dagsformen eller inbilla sig ha större politiskt inflytande än vad de proportionellt sett rimligtvis bör ha. I vilket fall som helst riskerar styret att bli instabilt och kortsiktigt inriktat.
Vildarna i Valdemarsvik är knappast några extremister. Men de är för den skull inte mycket att bygga något regeringsunderlag på. Och nu är goda råd dyra eftersom de verkligen besitter rollen som gemensamma vågmästare. Mellan den styrande fyrklövern (M, SD, KD och LPO) och oppositionspartierna råder dött lopp – 16 mandat lika.
Därför bör de fyra styrande partierna söka bredda majoriteten. En nog så besvärlig process, men nödvändig givet de parlamentariska förhållandena och önskvärd givet kommunens ekonomiska ansträngningar. Alla partier har härvidlag ett ansvar att utkräva av sig själva.
Och avhopparna? Tja, de har väl gjort sitt val.