Inför Europaparlamentsvalet år 2024 lovade samtliga riksdagspartier att de skulle stoppa ett lagförslag som försvårar för svenska motorentusiaster. Det löftet håller nu på att svikas.
Det nya förslaget har ursprung i unionens ambitioner om en ökad återvinning av bilar. Det är i grunden bra, men i nuläget slår förbudet alldeles för brett. Om lagen går igenom kan EU tvinga privatpersoner att skrota sina bilar om de anses vara "obrukbara". Exakt vad det innebär är oklart, men tydligt är att unionen är beredd att köra över äganderätten.
Det hade slagit hårt mot motorrörelsen. Om man kör på landsbygden under sommarhalvåret är veteranbilar i varierande skick inte en ovanlig syn. Det är just dessa bilar som unionens förslag hotar.
Att tvångsskrota privatpersoners privata egendom är illa nog, men att den svenska motorkulturen riskerar att slås ut om EU inför regler som tvingar fram masskrotning av äldre bilar är ännu värre. För bilar är inte bara ett transportmedel – för många svenskar är de ett djupt rotat intresse. Svensk bilkultur är dessutom unik i en internationell jämförelse. Den kan inte överleva om människors ögonstenar betraktas som avfall.
Om detta förslag blir verklighet riskerar det också att få konsekvenser bortom bilhobbyn. Sverige har en stark tradition av återbruk och reparation, där både entusiaster och vanliga bilägare investerar tid och pengar i att hålla äldre fordon i gott skick. Att införa regler som tvingar fram skrotning av fullt fungerande bilar går rakt emot principen om hållbarhet och cirkulär ekonomi.
Även om EU stundtals kommer med alldeles för långtgående förslag, får man heller inte glömma bort att unionen i grund och botten är bra för Sverige. Vårt medlemskap gör oss rikare, och tar kontinenten närmare.
Det finns framförallt två anledningar till att EU alltför ofta kommer med tondöva förslag. Dels en intern maktkamp om hur långt EU:s befogenheter ska sträcka sig, vilket skapar ogenomtänkta kompromisser. Dels saknar Bryssel ofta förståelse för medlemsländernas särarter.
Här fyller de svenska europaparlamentarikerna en fundamental roll. De om några har möjlighet, och skyldighet, att bevaka svenskarnas intressen i Bryssel. Även om de har begränsad makt kan de åtminstone utöva påverkansarbete och bygga allianser för att stoppa dåliga förslag.
Frågan var flitigt diskuterad i valrörelsen förra året. Alla partier – till och med Miljöpartiet – lovade att motverka förslaget. Men när det nu närmar sig beslut är partierna märkligt tysta. Det duger inte.
Alltför ofta lovar partierna stort i valrörelser för att sedan svika när det gäller. Det urholkar förtroendet för politiken.Lärdomen som partierna behöver dra är att inte lova saker de inte kan hålla. På lång sikt handlar det om demokratins trovärdighet.
De svenska partierna måste därför höja sina röster och stoppa förslaget. Det handlar inte bara om att försvara motorkulturen – utan också om att stå upp för sina egna löften, äganderätten och det sunda förnuftet.