Måndagens kommunfullmäktige i Norrköping bekräftade egentligen bara de senaste veckornas politiska kalabalik. Alla är överens om att Borgerlig samverkan har upphört att existera. Fast någon ersättning saknas fortfarande.
Jo, den gamla Kvartetten (Socialdemokraterna och de tre små borgerliga partierna) kommer att återuppstå. Så mycket fick vi veta. Fast där och då var det oklart hur kommunalrådsposterna skulle fördelas (en presskonferens senare under veckan skulle eventuellt bringa klarhet).
Klart är däremot att ett majoritetsstyre ersätts med ett minoritetsstyre. Möjligen kan det bli något besvärligt för åtminstone två partier att förklara för sina väljare. Kristdemokraterna och Liberalerna.
Det var ju Eva-Britt Sjöberg (KD) som "gjorde kaos" i Norrköpingspolitiken genom att hoppa av (?), eftersom hon ansåg sig illa behandlad. Partiet följde henne, liksom L – med motiveringen att man inte trodde på minoritetsstyre. Nähä, fast bara minoritetsstyre till höger då. För till vänster går det tydligen hur bra som helst.
Socialdemokraterna och Centerpartiet, men framför allt Vänsterpartiet, är att gratulera. V får visserligen inte vara med, utan kvarstår i en sorts selektiv opposition. Fast gruppledaren Nicklas Lundström är nöjd och radar upp vilka områden som ska få mer pengar.
Ja, bordet står ju dukat... Tack vare Borgerlig samverkan (och lägre inflation) har underskott förbytts i överskott. Det borde både kristdemokrater och liberaler kunna vara stolta över. Men det är de inte. Istället överger de sin egen framtagna budget, för ett nytt budgetsamarbete inom Kvartetten. Dög inte den gamla överenskommelsen? Är det i så fall inte att ge den egna insatsen ett politiskt underbetyg?
För Norrköpingsbor i gemen måste mycket framstå som helt obegripligt. Ett avhopp grundat på personliga motsättningar resulterar alltså i maktskifte, trots att det inte fanns några större sakpolitiska motsättningar inom Borgerlig samverkan (åtminstone inte några som kom till allmänhetens kännedom). Istället för att åtminstone ge Sophia Jarl (M) chansen att försöka styra vidare ensam, hoppar man alltså lätt och ledigt över blockgränsen.
Samarbetet med Moderaterna kan man tydligen avstå ifrån, men inte makten.
Därmed inte sagt att Jarl står utan skuld för en händelseutveckling som knappast lär stärka förtroendet för folkvalda i allmänhet. Att det funnits missnöje med hennes ledarstil är ju numera känt nästan till leda. En fråga som Moderaterna i Norrköping inte kan ignorera.