Den stora vänsteralliansen i Frankrike, NFP, fanns inte för en månad sedan. Numera är alliansen det största blocket i landets nationalförsamling, eller parlamentets andra kammare, efter att ha vunnit stort i söndagens val. Men frågan är om det inte är en pyrrhusseger, såväl för vänstern som Macrons mittenallians som landade på andraplats.
Efter att Marine Le Pens Nationell Samling blivit överlägset största parti i EU-parlamentsvalet utlyste President Emmanuel Macron nyval i Frankrike. Ett tilltag som chockade i princip hela det politiska etablissemanget, och som resulterade i inbördeskrig i både det traditionella högerpartiet Republikanerna och ytterhögerpartiet Återerövringen. Paniken blev sedan desto värre efter valets första rond då det stod klart att Nationell Samling kunde vinna en egen majoritet och således bilda regering.
Bland Frankrikes vänster- och mittenkrafter var detta något som behövde blockeras till nästan varje pris. Man valde därför att gå samman i en slags valkartell, där en kandidat från vänstern eller mitten lämnade valet för att säkra att så många röster som möjligt går den till återstående kandidaten.
Och det lyckades, vänstern blev som sagt största block och mitten blev andra största block. Det var onekligen listigt, men det finns också något obehagligt i att den yttersta vänstern, inklusive regelrätta kommunister, kan gå samman i en ohelig allians med allt från vanliga socialdemokrater till gröna och mer högerlutande partier i syfte att stoppa ett enskilt parti.
Det påminner inte så lite om Sveriges Decemberöverenskommelse. Och vi vet alla hur det gick. Det är ungefär lika sannolikt att detta kommer innebära en långsiktig förlust för Marine Le Pen som att en rödblå regering hade inneburit en långsiktig förlust för Sverigedemokraterna. Det skadar inte ett parti att uppfattas som den enda riktiga oppositionen, vilket troligtvis kommer vara Nationell Samlings meddelande från skrivande stund ända fram till nästa valdag.
Macron har dessutom skjutit sig i foten eftersom han nu kommer tvingas att förhandla med en vänsterallians som både är större än hans egen grupp, och som ratar stora delar av hans politik. Tongivande medlemmar av hans egen grupp, Ensemble, har därtill redan sagt att man inte vill samarbeta med vänsterns frontfigur Jean-Luc Mélenchon. Allt pekar därför mot att Macrons kvarvarande år som president kommer bestå av mycket tjafs och lite verkstad. Ungefär som det såg ut i Sverige fram tills relativt nyligen.