"Vi ber att lämna ljuset tänt för Skottland." Så avslutar Skottlands förstaminister Nicola Sturgeon en debattartikel på dn.se, som rimligtvis gått i många europeiska tidningar. Det är inte svårt att sympatisera med henne, för de flesta skottar vill stanna kvar i EU. Men det ligger också något beklagansvärt, ja nästan desperat över Sturgeons vädjan.
Från att ha varit EG- och EU-motståndare vid den förra folkomröstningen (ja, det hölls en sådan) 1975 har Sturgeons nationalistparti SNP svängt i alltmer europavänlig riktning, i takt med ökat opinionsstöd. Numera dominerar SNP Skottland politiskt och Sturgeon vill se såväl en ny folkomröstning om självständighet som medlemskap i EU för sin nation. Och hoppas på EU:s stöd.
Hoppas kan man ju alltid. Men saken är tyvärr den att Bryssels eventuella stöd inte nödvändigtvis sträcker sig längre än till sympatier. Ett skotskt medlemskap skulle inte bara innebära ytterligare en nettomottagare av EU-medel, vilket alltså skulle kosta för nettobetalare som Sverige. Utan framför allt skulle nya säkerhetspolitiska utmaningar vänta, därtill en ny gräns mot "Restbritannien" och besvärliga relationer till London.
Dessutom vägrar åtminstone den nuvarande brittiske premiärministern Boris Johnson en folkomröstning. Så vad ska Sturgeon göra, då hon lovat att följa lagen? Skottland har ingen tradition av väpnat motstånd i modern tid...
Det har däremot Nordirland. Och det har betydelse. För man kan fördöma våld hur mycket man vill, blotta hotet om detsamma kan fungera som ett politiskt påtryckningsmedel.
I den stund brexit leder till en hård gräns mellan Irland och Nordirland har utbrytargrupper ur IRA hotat med våld. Och på motsvarande sätt har militanta protestantiska grupper hotat med våld om utträdet ur EU inte blir fullständigt, om det skulle uppstå en ny gräns – fast då i irländska sjön. För närvarande framstår det potentiella hotet från extremprotestantiskt håll faktiskt som allvarligare än det från extremkatolskt. Fast oavsett vilket krävs det förmodligen inte mycket för våld att bryta ut och när väl stubinen är tänd kan det hela sluta med explosioner över hela Nordirland.
Det är ett problem för London, men också för Bryssel. Därför förblir ljuset tänt – för Nordirland.