I Linköping slutade året som det började. Det trettonde skjutvapenrelaterade mordförsöket resulterade i det femte fullbordade mordet. Och som så ofta skedde mordet i det särskilt utsatta området Skäggetorp.
Det finns det skäl att fråga sig varför det går så mycket bättre för Norrköping än Linköping. I Norrköping har först Hageby och därefter Klockaretorpet kunnat avföras som utsatta områden. Mycket talar för att Navestad är på väg åt samma håll. Problemen har förvisso aldrig varit så allvarliga som i Linköping, men också Norrköping har drabbats av dödligt – och som bekant väl så spektakulärt – skjutvapenvåld. Nu är det lugnare och till exempel har de riktigt omfattande bilbränderna också upphört.
Förklaringarna till framgångarna ligger i samarbete mellan polis och sociala myndigheter, bostadsföreningar och frivilligkrafter. En förutsättning har förvisso varit den grundläggande polisiära kontrollen. Så förefaller fallet inte vara i delar av Linköping.
Därtill kan själva stadsplaneringen spela roll. Skäggetorp är ett utmärkt exempel på ett område som ligger avskilt från de centrala delarna av staden. Detsamma borde visserligen åtminstone delvis kunna gälla för Navestad, men det fysiska avståndet till centrum är mindre och stadsdelarna går in i varandra. Kanske bidrar det till att gängens möjligheter att koncentrera sin maktutövning minskar?
Det innebär förvisso inte att Norrköping alla gånger är en särskilt lugn stad. Som det går att läsa på nt.se är stölder i livsmedelsbutiker ett stort problem, samtidigt som hoten – och i värsta fall våldet – mot butiksanställda blir grövre. Besöksförbud är i praktiken av begränsad nytta och många tvingas betala väktare för det skydd som den skattefinansierade polisen av resursskäl inte kan erbjuda. Vi har alla betalt för polisens skydd, men regeringen har helt enkelt valt att använda skattepengar till annat istället.
Ytterligare ett exempel på vardagsbrott som drabbar vanliga svenskar är hur många bilar vandaliserats i Eneby vid upprepade tillfällen. Bland annat har däck skurits sönder med trafikfarliga konsekvenser.
Dessutom är Linköping förstås inte den enda eller ens värsta drabbade staden i Sverige. I sammantaget 305 skottlossningar under 2021 har 44 människor avlidit, hälften av dessa i Stockholm. Det mest kända exemplet är väl rapparen Nils Einár Grönberg.
I Östergötland är ändå situationen i särklass allvarligast i Linköping, med uppenbar spridningsrisk över tid. Därför behöver bekämpningen av gängvåldet där att bli mer av ett riksintresse.