IF Metall har inlett sin strejk mot Teslas verksamhet i Sverige, också i Norrköping. Unionen och Sveriges ingenjörer har varslat om strejk mot Klarna från 7 november. Plötsligt har den vanligtvis ganska lugna svenska arbetsmarknaden blivit föremål för stridsåtgärder vi numera ganska sällan ser.
Det kan dessutom komma mer. IF Metall har varnat för utökade aktioner och Transportarbetareförbundet är beredd på sympatiåtgärder, i klartext att vägra lossa Teslas bilar i hamnarna – något som indirekt samtidigt kan få negativa konsekvenser för helt andra företag.
Allvarligast av allt är dock uppgifterna om att Tesla påstås ha hotat anställda med avsked om de deltar i strejken, likaså planerna på "omflyttning" av personal. Med andra ord att ta in strejkbrytare.
Inget av det ovanstående går att bekräfta, men eftersom Tesla varit så knapphändig med information måste farhågorna tas på visst allvar. I värsta fall kan det röra sig om lagbrott, men under andra omständigheter också brott mot den svenska modellen på arbetsmarknaden.
Blotta ordet strejkbryteri luktar ju 30-tal lång väg. Då, innan arbetsmarknadens parter kom överens om hur reglerna för arbetsmarknaden ska se ut. Sedan dess ha vi normerande kollektivavtal, men också allmän fredsplikt. Vilda strejker går inte för sig.
Egentligen är det en alldeles utomordentlig konstruktion. Visst har det förekommit övertramp, men nu talar vi inte om Stora Stygga Facket som försöker tvinga på något litet småföretag ett orimligt avtal. Utan helt rimliga samtal från fackets sida mot storföretag som helt enkelt vägrar att lyssna.
Det finns alltså goda skäl för fackförbunden att avisera stridsåtgärder. För om de motsträviga företagen mot förmodan skulle vinna, riskeras i förlängningen just den svenska modellen. Det är dåligt för både arbetstagare och -givare. Jämfört med många andra länder har den svenska arbetsmarknaden präglats av stort lugn. Motorbranschens Arbetsgivareförbund bör i det nu aktuella fallet anstränga sig ytterligare för att förmå Tesla till konstruktiva förhandlingar.
Skadas den svenska modellen kommer säkerligen frågan om EU-bestämda minimilöner att aktualiseras för svenska förhållanden, liksom annan skärpt lagstiftning (i Sverige eller på EU-nivå). Det är förstås mycket bättre att arbetsmarknadens parter kommer överens, fast då krävs det naturligtvis att båda sidor kan dansa tango. Elon Musk borde kanske gå en danskurs?