Vildsvinen blir allt fler. Trots det når inte mycket vildsvinskött konsumenternas tallrikar, i alla fall inte på den väg som lagstiftaren har pekat ut.
Enligt SVT Öst (17/7) kan tonvis av vildsvinskött säljas svart. Hur mycket kött som säljs illegalt är dock svårt att beräkna då det hänvisas till att köttet grävs ner – en uppgift som också pekar på att något är fel. För hur kan viltkött kastas bort när efterfrågan annars är hög på ekologiskt svenskt kött från djur som har hållits på ett etiskt sätt?
Problemen kring vildsvinsköttet har särskilt två grunder – en given av naturen och en av politikerna.
Vildsvin kan bära på trikiner, som är en parasit. Genom dåligt upphettat kött kan den överföras till människor och den efterföljande infektionen kan ge mycket svåra symtom.
Det är en orsak till det politiskt konstruerade problemet – regleringen kring hanteringen av vildsvinskött. I dag måste vildsvinskött som ska säljs till konsumenter hanteras av en godkänd vilthanteringsanläggning, ett slakteri för vilt. Om jägaren i stället behåller köttet för egen konsumtion räcker det med ett trikintest.
Det som gör reglerna till ett problem är att de uppenbarligen leder till att stora mängder vildsvinskött säljs illegalt eller grävs ner i skogen. Att vildsvin kan skjutas för att grävas ner beror i sin tur på att djuren ställer till med stora skador i jordbruket, trafiken och trädgårdar.
Om det blir enklare för jägare att sälja och få bra betalt för köttet skulle därmed bilden av vildsvin som skadedjur kunna nyanseras, utöver att köttet bättre tas tillvara. Enligt den av riksdagen antagna livsmedelsstrategin ska det också bli lättare att få tag på viltkött.
En lösning – som ofta hörs från jägarhåll – för att mer vildsvinskött ska nå konsumenterna är att ta bort kravet på att vildsvinen måste hanteras av särskilda slakterier för vilt. Förslaget är att jägarna ska få sälja direkt till konsument.
Samtidigt finns den noggranna regleringen av hur vildsvinskött får säljas av en anledning – faran för trikiner. När vildsvin fortfarande är ett relativt okänt vilt för många konsumenter och en del andra som hanterar det blir det särskilt viktigt att säkra god kvalitet om det ska bli ett vanligt köttslag.
Det finns en medelväg mellan att helt lämna kravet på vilthanteringsanläggningar för vildsvinskött och behålla dagens lagstiftning. Det är ta bort sådant som gör det svårt för vilthanteringsanläggningarna att bli fler och utvecklas.
Dagens regler är svåra för de små slakterierna. Veterinärkontroller och Livsmedelsverkets inspektioner är många och dyra. Utformningen av reglerna som målstyrda gör att företagarna inte kan få klara besked vad de ska gör för att följa lagen när exempelvis en anläggning byggs. Om kraven uppfylls är en bedömning som görs vid inspektion.
Osäkerheten i företagarnas kontakter med myndigheter som kontrollerar såväl anläggningar som kött bör minskas. Sådana förenklingar bör prövas före det blir aktuellt att ta bort regler som fyller en funktion.