Kommer köksfönstertalet hamna i historieböckerna?

”Den extrema individualismens tidevarv är över. Tiden framför oss kräver ett större vi."

Statsrådet berättar att han ibland tänker på de människor som han inte träffat, men som tittat ut från samma köksfönster mot samma vatten.

Statsrådet berättar att han ibland tänker på de människor som han inte träffat, men som tittat ut från samma köksfönster mot samma vatten.

Foto: Pontus Lundahl/TT

Ledare2025-01-21 05:00
Detta är en ledare. NT:s ledarsida är moderat.

Kommer Sälen 2025 i framtiden att ses som en milstolpe i Moderaternas historia? Det menar Stig-Björn Ljunggren, statsvetare och politisk redaktör på socialdemokratiska Sydöstran.

Anledningen är att Ljunggren tyckte sig höra en helt ny – eller snarare nygammal – ideologisk klang i talet som hölls av ministern för civilt försvar Carl-Oskar Bohlin (M). 

Talet som är väl värt att lyssna på handlar i sak om stärkt beredskap men innehåller enligt Ljunggren också flera signaler om ideologisk omläggning för högern. 

Bohlins tal börjar med konstaterandet att man aldrig kan stiga ned i samma flod två gånger. Sedan följer en utläggning om hur Dalälven under 225 år har kunnat ses från köksfönstret i Bohlins hus. Statsrådet berättar att han ibland tänker på de människor som han inte träffat, men som tittat ut från samma köksfönster mot samma vatten. Floden har långsamt flutit fram medan epokerna avlöst varandra ute i världen. 

Bohlin konstaterar att även om det inte går att stiga ned i samma flod två gånger så finns det ett ansvar både mot tidigare generationer och mot kommande att styra den svenska skutan rätt. För detta vill han uppbåda en känsla av ansvar för nationen. 

”Den extrema individualismens tidevarv är över. Tiden framför oss kräver ett större vi. Att värna Sveriges intressen är en större uppgift än vårt eget självförverkligande”, säger den moderate ministern i den ivrigast citerade delen av talet. 

Stig-Björn Ljunggren anar i talet en ideologisk omläggning till en äldre högerideologi som lade större emfas vid sammanhållning och kollektivism. Han tycker till och med att talet är så anmärkningsvärt att det bör ha ett namn och kallar det ”köksfönstertalet”.

Stig-Björn Ljunggren må vara S-märkt opinionsjournalist men han vet vad han talar om när han analyserar moderata linjetal. Ljunggren är i grunden statsvetare som disputerade med en avhandling om Moderaternas idéutveckling, han har skrivit en biografi om tidigare partiledaren Jarl Hjalmarson och en bok om Moderaterna under Fredrik Reinfeldt. Ljunggren anlitas till och med för att tala om moderat ideologi – på Moderaternas egna ideologikonferenser. Därför är det intressant när Ljunggren tycker sig ha hört ett historiskt tal och en ideologisk milstolpe. 

Klart är att Carl-Oskar Bohlin skickligt väver in klassiska konservativa idéer i talet. Världen är i ständig rörelse och politikens uppgift är att lindra effekterna på människors liv. Vi ärver nationen och samhällskontraktet går inte primärt mellan individ och stat utan går mellan generationer. Vi, de nu levande, har till uppgift att lotsa nationen vidare från våra föräldrar till våra barn. Eller från de döda till den ännu ofödda som Edmund Burke formulerade det. 

Av den synen kommer en organisk och mystisk syn på staten. Människan blir också mer än sitt individuella jag. Hennes mening och uppgift kommer av hennes omgivningar. Det här är idéer som sällan har hörts i moderna politiska tal. Däremot har de nog aldrig försvunnit ur vanligt folks medvetande. Pliktkänsla och ansvar, särskilt i förhållande till tidigare generationer och till idén om Sverige, har aldrig dött ut bland kreti och pleti, även om de varit omoderna bland eliterna. Se bara på det stora intresset bland unga att få göra värnplikt.

Om köksfönstertalet blir en rubrik i framtida historieböcker återstår att se. Det beror förstås i hög grad på hur det tolkas i det egna partiet och om det får omsättas i praktisk politik.