SVT:s val av ämnen gynnade SD hette det. Det är förvisso sant, men det beror inte på att SVT bytt värdegrund utan på att SD numera ligger i topp tre i förtroende inom nio av tio av väljarnas viktigaste frågor (Novus/SVT). Och medan migration och kriminalitet är typiska SD-frågor, så är klimatfrågan det inte. Ännu.
Klimatfrågans avgörande globala implikationer berördes i princip inte alls. Däremot dansade klimatdebatten ivrig kring den påhittade konflikten mellan kärnkraft och förnybara alternativ såsom sol och vind. Men båda energislag kommer att behövas för maximal klimatnytta. Konflikten rör således inte klimatet utan härrör från miljörörelsens gamla fobi mot kärnkraft.
Särskilt beklämmande i kärnkraftsfrågan är att S, MP och V upprepar sitt mantra om att ”marknaden” håller på att fasa ut kärnkraften. För att det inte är lönsamt. Som om politiken inte spelade någon roll. Ett perspektiv som alltför ofta upprepas av journalistkåren.
Att marknaden inte vill investera i ett område som tar flera decennier att ge avkastning på är inte så märkligt, när det fram till för ett decennium sedan var förbjudet att investera och forska på området. I och med energiöverenskommelsen 2016 fortsatte subventionerna till förnybar energi, vilket gör att politiken snedvrider marknaden och gör kärnkraften mindre lönsam.
Journalistkåren måste också ställa frågan vem politikerna tänker sig ska riskera sina pengar för att investera i ett energislag som energiöverenskommelsen har som uttalad målsättning att helt fasa ut till år 2040. Och som lika tydligt prioriterar bort forskning om kärnkraft. Det vore givetvis komplett dåraktigt att lägga sina pengar på det.
Att inte Moderaterna och Kristdemokraterna med kraft argumenterar emot bilden av att marknaden valt bort kärnkraft kan höra ihop med att de ingår i den energipolitiska överenskommelsen. Kärnkraftsfrågan är om inte död så åtminstone i koma, även om M och KD försöker dansa styrdans med patienten. En sådan debatt riskerar att dölja mer än den blottar i själva sakfrågan.
Under tiden är det bara SD, fri från såväl januariöverenskommelse som energiöverenskommelse, som påpekar att det är den förda politiken som gjort att marknaden inte betraktar kärnkraften som lönsam. Och påtalar behovet av en teknikneutral energipolitik.
En debatt av den här typen ger en illustration över det politiska läget. Det är ett läge som utan tvivel gynnar SD. Men de dansar också skickligt i sammanhanget.