Förra veckan kom chockbeskedet – Danderyds kommunledning aviserade en skattehöjning med hela en krona och 40 öre. En gigantisk förändring, i synnerhet med Stockholmsmått mätt. Anledningen är krass – höjer man inte skatten går man mot ett budgetunderskott på 220 miljoner kronor.
Vad kan då andra kommuner lära av detta? Jo, att det först och främst inte går att lösa strukturella problem med engångsåtgärder. Om driftskostnader och de återkommande utgifterna överstiger intäkterna måste man krympa kostymen, inte göda den. Danderyd har hittills valt att öka intäkterna tillfälligt genom att bland annat sälja av mark som kommunen äger. Det kan man förvisso göra för att finansiera investeringar och åtgärder av engångskaraktär, men det är ingen hållbar lösning för att exempelvis kunna betala ut löner till lärare och andra kommunanställda. Danderyd har inte heller haft någon budgetreserv – en buffert för oförutsedda utgifter, vilket varje röstberättigad människa lär begripa att man måste ha.
Danderyd borde lära sig av andra, mer sparsamma kommuner. Österåker har i år lyckats sänka skatten och har nu Sveriges lägsta kommunalskatt. Där betonar kommunstyrelsens ordförande Michaela Fletcher (M) att man har stenkoll på ekonomin, inte lånar till investeringar och prioriterar välfärdens kärna. Österåker har exempelvis lyckats kombinera låg skatt med bland de högsta lärarlönerna i landet, enligt statistik från Lärarförbundet.
Till Danderyds försvar ska sägas att de betalar en väldigt hög andel i det så kallade utjämningssystemet, av somliga kallad Robin Hood-skatten, där ”rika” kommuner ska ge till ”fattiga”. Varje år skickar Danderyd över 600 miljoner kronor till andra kommuner, bland annat Malmö och Göteborg. Ett system som nu är under revidering och det är milt sagt välbehövligt.
Kommunstyrelseordföranden i de kommuner som betalar mest till andra kommuner har på goda grunder ifrågasatt varför det inte ställs några krav på motprestation av de kommuner som åtnjuter bidrag från andra kommuner. Att hjälpa till att finansiera upprätthållandet av skola och socialtjänst i avfolkningsbygder är en sak, att bidra till att bygga exklusiva badhus och andra skrytbyggen som vissa kommuner ägnar sig åt är betydligt mer tveksamt. Där måste staten ta sitt ansvar och utforma en mer rättvis modell som inte skapar incitament att spendera andras pengar i onödan.
Sveriges kommuner och landsting, SKL, har varnat för att skattehöjningar väntar för många kommuner och regioner under kommande år. Den demografiska utvecklingen där allt färre ska försörja allt fler kommer att kosta på. Frågan är om lokalpolitikerna förmår att ta höjd för detta. Den politiska ledningen i Danderyd har lovat att återställa skattehöjningen när de har fått bukt med underskottet. Fram till dess får de stå ut med att tjäna som exempel på vikten av det tråkigaste men viktigaste uppdraget en kommunpolitiker har – att hålla i slantarna.