Så har det historiska inträffat, det vilket beskrivs som den största säkerhetspolitiska omprövningen på två sekler. Regeringen har presenterat den nya Nato-lag, som ska behandlas av riksdagen inom några veckor och som krävs för att fullfölja det svenska Nato-inträdet.
En stor händelse. Men också en icke-händelse. För fortfarande väntar vi ju på Turkiets (och Ungerns) ratificering av den svenska ansökan som vi lämnade in redan förra året.
Nato-lagen innebär inga nyheter i sig – fast utrikesminister Tobias Billström (M) kunde åtminstone lova att det varken blir frågan om några permanenta Nato-baser i Sverige eller utplacering av kärnvapen för den delen.
Därmed lever åtminstone lite av kalla krigets storsvenska dubbelmoral vidare. För även om dåvarande regeringar låtsades avsky amerikanska kärnvapen nästan lika mycket som sovjetiska, var vi i själva verket beroende av det amerikanska kärnvapenparaplyet. Det uttrycktes sällan öppet ens i trängre kretsar, men var också huvudskälet till att Sverige aldrig utvecklade egna atomvapen.
Förutom inhemskt motstånd (främst till vänster) fick vi inte någon uppbackning i Washington – som fruktade kärnvapenspridningen. Däremot kunde man i praktiken garantera hot om vedergällning i den stund Sovjetunionen försökte utöva atomvapenutpressning mot oss. Alliansfritt eller inte var helt enkelt Sverige för strategiskt viktigt för Natos nordflank, för att kunna lämnas i sticket.
Trots att de var Nato-medlemmar har också Danmark och Norge emellanåt ägnat sig åt nukleärt dubbelspel, då de som bekant inte heller tillåter någon atomvapenutplacering på eget territorium. Fast behovet har samtidigt varit litet. Bombflyg och missiler kan placeras på annat håll och framför allt fungerar kärnvapenbestyckade atomubåtar som det bästa avskräckningsvapnet. Säkert ville man i Washington också förhindra ytterligare sovjetiska framstötar på finsk bekostnad, eventuellt utplacering av röda atomvapen i vårt grannland.
På en punkt gör vår nuvarande regering emellertid fel, nämligen att också tacka nej till permanenta Nato-baser. En sådan bas på Gotland hade höjt tröskeln för ett ryskt anfall betydligt och kan nu bara vägas upp av större svensk upprustning på ön.
Fast, som Billström konstaterar, är Sveriges Nato-ansökan förbehållslös. Dessutom gäller nu aviserade restriktioner bara i fredstid. Det gäller ju att helgardera. Precis som under kalla kriget.