Det var under socialdemokratiska regeringar som gängvåldet exploderade. "Vad fan håller ni på med?" utbrast Stefan Löfven när det brändes bilar i Göteborg. Mycket mer blev det inte och justitieminister Morgan Johansson (S) blev mest irriterad när han fick kritiska frågor.
Johansson, liksom hans efterträdare som rättspolitisk talesperson Ardalan Shekarabi, argumenterade utifrån ett traditionellt vänsterperspektiv. Framför allt fick gängvåld för liv och pina inte förknippas med stor invandring som sådan.
I det ljuset är det förstås inte det minsta förvånande att det blev regeringsskifte eller att Socialdemokraterna fått dåligt rykte när det handlar om gängbekämpning. Numera tvingas man dessutom inte bara slåss politiskt mot Moderaterna utan också Sverigedemokraterna.
Därför är det kanske inte heller så konstigt att den nya rättspolitiska talespersonen Teresa Carvalho vill framställa sig som en riktig järnlady i kampen mot den organiserade brottsligheten. Med metoder mot maffian som använts i USA och Italien!
Ja, gärna det. Om Socialdemokraterna vill ta upp kampen på riktigt med M och SD är de mer än välkomna. Frågan är bara hur trovärdigt det blir. Handlar det om en riktig omsvängning (under galgen) eller bara munväder? Och vad händer i händelse av en ny rödgrön regering – kan vi lita på att samarbetspartierna också vill hålla i batongen?
Säkert är att Magdalena Andersson, med hjälp av det som brukar kallas triangulering, försöka avföra brottsbekämpningen från den politiska agendan. Väljarna ska helt enkelt inte uppfatta några större skillnader mellan S, M och SD. Socialdemokraterna får gärna framstå som lite mjukare, men bara lite.
Carvalho kallar själv uppgiften för en stor utmaning. Det har hon förstås rätt i, på mer än ett sätt.