Ibland talar vi om religionskritik som att det vore en och samma sak. Men det är något helt annat att kritisera islam än att kritisera kristendom.
Om detta har vi fått en färsk påminnelse. OS i Frankrike har nämligen lite oväntat lett till en debatt om rätten att kränka religion. Gnistan var ett inslag i öppningsceremonin där den sista nattvarden gjordes om till drag-show. Debatten har blossat upp även här i Sverige, bland annat om vad det betyder att det var den grekiske guden Dionysos – och inte Jesus – som avporträtteras. Klart är dock att kristna röster över hela världen har reagerat, och att detta knappast var en överraskning för arrangörerna.
Med tanke på att inslaget skapades och sändes från Frankrike är det svårt att inte reflektera över skillnaderna mellan kristendom och Islam. För hade de franska arrangörerna accepterat ett inslag i ceremonin som på samma sätt kunde uppfattas som häcklande mot den muslimska religionen? Knappast. Då skulle de riskera att putta det egna landet in i nya upplopp och de skulle själva riskera att bli förföljda och mördade.
Skillnaden mellan kristendom och islam är stor på den här punkten. Att kritisera, förlöjliga eller häckla kristna företeelser och människor är i regel ofarligt. Reaktionerna som kom efter öppningsceremonin under OS var alla i form av ord. En del utfall var ilsknare än andra, men ingen kristen organisation har hotat med terror. Inga kristna länder har utfärdat dödsdomar mot konstnären. Kristna har inte ställt till med några våldsamma demonstrationer.
Jämför det med vad häcklande av islam har lett till bara i Frankrike under de senaste tio åren. Mer än hundrafemtio fransmän har dödats och flera hundra har skadats i islamistiska attacker på fransk jord. Nästan samtliga attacker har motiverats med att franska lagar tillåter att man häcklar också med Islam.
Mest känt är förstås attacken på satirtidningen Charlie Hebdo år 2015 då tolv människor mördades. Samma höst kom den kombinerade attacken på koserthallen Bataclan och flera barer och en arena i Paris – antalet döda var 130. I juli 2016 kom lastbilsattacken i Nice där 86 människor dödades. Med tiden har fransk säkerhetstjänst blivit bättre på att stoppa terrordåd men flera mindre händelser har inträffat. Som halshuggningen av läraren Samuel Paty och ett nytt knivdåd inne på Charlie Hebdos redaktion. Mot den politiska bakgrunden hade det varit omöjligt att tänka sig ett inslag under OS-invigningen som hade riskerat att reta muslimska bekännare.
Den här skillnaden gäller även i Sverige. Elisabeth Ohlsson Wallin gjorde på 1990-talet många kristna upprörda med sin fotoutställning Ecce Homo. Men hon har kunnat leva ett normalt liv. Det kunde däremot inte konstnären Lars Vilks efter hans tecknade rondellhundar.
Det går därför inte att tala om religionskritik i generell mening. Att kritisera kristendom är att slå in öppna dörrar. Att kritisera Islam kommer med stora risker. Det är för att använda OS-språk, helt skilda grenar.