Malou efter 10 i TV4 gästades nyligen av Greekazo, ett 18-årigt stjärnskott på den svenska raphimlen. Han trodde att han skulle få prata om sin drygt fyra månader långa karriär. Den unge rapparen från Stockholmsförorten Hässelby har tre egna låtar bland de 50 mest spelade i Sverige på Spotify och medverkar på en fjärde. Hans tre mest lyssnade låtar har spelats över 30 miljoner gånger på musiktjänsten.
Han fick faktiskt prata en del om detta också. Men tämligen snabbt styrde programledaren Malou von Sivers över samtalet på innehållet i rapparens texter som kretsar kring gängvåld och droger. Frågan ställdes därför om det inte kunde vara problematiskt eftersom det främst är ungdomar som lyssnar på hans musik. Handlar det inte egentligen om att romantisera en kriminell och skadlig livsstil?
Våld och droger är frekventa teman inom gangsterrappen, en musikstil som gör anspråk på att spegla tillvaron i utsatta områden. Givet att just gängvåld och droger är problem som börjar anta proportioner vi aldrig tidigare har sett i Sverige, och som vi har svårt att ens förstå vad vi ska göra för att börja hantera det, är frågan som ställdes till Greekazo inte bara intressant utan också rimlig.
Svaret från Kultursverige kom väsentligt snabbare än ett brev på posten. Det var synd om Greekazo som utsattes för denna häxjakt på invandrare, Malou von Sivers borde skämmas. Kritiken har kommit från skribenter på stora plattformar som Aftonbladet och Expressen. Programledaren själv känner vart det blåser och säger att ”det blev obalans” i programmet.
Greekazo själv säger att han undrade om det var ett polisförhör. Självklart gör gangsterrapparen genast den liknelsen. Möjligen är det ett tecken på en bristande erfarenhet av faktiska polisförhör. Polisen tenderar främst att intressera sig för brottslig verksamhet snarare än frågor kring hur en artist använder sitt kulturella inflytande.
Att en annan ung gangsterrappare tidigare varit med i programmet och inte fått samma hårda frågor utan tvärtom en mysig intervju hålls fram som bevis för hyckleriet. Men att människorna bakom Malou efter 10 kommit på bättre tankar och ställer kritiska frågor är inte ett problem, däremot kan man önska att de gjort det tidigare.
Hela situationen är otroligt svensk. Från upprördheten över någon från förorten ställs till svars för sina texter till relativiseringen och det tvångsmässiga försöket att förklara det med rasism. Men mest svenskt är det kanske att vi har så lättkränkta gangsterrappare.