Riksdagspartierna är överens, ja alla utom Sverigdemokraterna åtminstone. Vad frågan gäller är den länge debatterade och utredda, men ännu inte genomförda, moderniseringen av presstödet. Fast nu är alltså partierna överens om hur det ska gå till. Kanske.
Åsikterna kring presstödet har varierat och varierar kraftigt. Vissa har sett det som omistligt för den mediala mångfalden. Andra som en snedvriden, politiserad och dyr bidragsform.
De senaste åren kan man säga att ömse sidor tvingats inse begränsningar i den egna argumentationen. Att presstödet skulle gynna socialdemokratisk press är till exempel en sanning med modifikation efter att så många S-märkta tidningar gått i graven! Samtidigt är det ett bevis gott nog i sig för att stödet inte fyller sin funktion. Tidningsvärlden har drabbats av utarmning trots presstödet.
Riksdagspartierna vill i huvudsak nu genomföra vad som tidigare föreslagits av presstödskommittén. Två av de viktigaste förslag är samdistribution med posten (eventuellt med fler aktörer än Posten AB) och avskaffad reklamskatt. Båda förslagen är välkomna reformer. Fast det kan bli svårt att avveckla reklamskatten, åtminstone i närtid. Givet den sittande ministären Löfvens politiska profil är det svårt att tänka sig densamma gå med på några skattesänkningar över huvud taget! Att Socialdemokraterna ställer sig bakom avskaffandet behöver inte betyda så mycket i praktiken.
Över huvud taget kan man undra hur mycket av den nu föreslagna politiken som kommer att verkställas i slutändan. Det talas om ett mer affärsinriktat stöd med stödtrappor, relativt sett större stöd för lågfrekventa tidningar och särskild betoning på lokaljournalistiken. Djävulen sitter som vanligt i detaljerna, när gränser ska dras och bidrag fördelas.
Därtill kommer frågan om webbtidningarna. Härvidlag finns det skäl till stor försiktighet! Aktörerna är många och möjligheterna att starta en webbpublikation både billigare och enklare än att trycka en tidning. Vem ska ha stöd och varför? Vem avgör vad som är ”kvalitetsjournalistik”? Bäst att avhålla sig från allt stöd så långt det går!
Den pågående debatten är i stora stycken formlös. Nyligen föreslog till exempel presstödsnämnden generösa möjligheter att söka ”utvecklingsstöd”, utan att riktigt kunna precisera vad som avsågs.
Givet detta innebär nu föreslagna reformer sannolikt ett bättre presstöd. Däremot innebär de ingen universallösning på en bransch i omvandling och hur mycket som i slutändan genomförs återstår att se.