Regeringen förbereder ett omtag i miljömålsberedningen. I samband med att beredningen överlämnar sitt arbete den 14:e februari får den nya direktiv och liberalen Lars Tysklind lämna rollen som ordförande.
Att Tysklind ersätts är bra. Han förefaller ha prioriterat egen agenda över att leda beredningen. Detta är rimligtvis en stor anledning till att i stort sett ingen är nöjd med vad som arbetats fram.
Det yttersta ansvaret för det här vilar på regeringen. Därför vore det klokt att låta den nuvarande beredningen avsluta sitt arbete och sedan analysera vad som faktiskt gått fel.
Men icke. Regeringen ger nu miljömålsberedningen i uppdrag att utreda hur de svenska klimatmålen kan utformas för att bättre harmoniera med EU:s mål. Bland annat LULUCF som omfattar utsläpp och upptag av växthusgaser från markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk.
Men enligt uppgifter från Bryssel väntas ett samråd om förändringar i LULUCF redan i år, och en ny omarbetad version väntas år 2026. Med EU:s kommande bioekonomistrategi ska kommissionen ha insett att skogen måste brukas – råvaran kommer ju inte från ingenstans. Att låta miljömålsberedningen utreda Sveriges åtaganden enligt LULUCF innan en eventuell omarbetning är färdig känns som att gå händelserna i förväg.
Än mindre begripligt blir det med tanke på att Tidöpartierna för bara några veckor sedan enades om att exkludera LULUCF-målet till år 2030 ur miljömålssystemet. Nu ger man direktiv om det motsatta.
Ny ordförande blir moderaten Christofer Fjellner. Han är väl bevandrad i de politiska systemen och kan – om han vill – leverera ett vettigt resultat. Men Fjellner behöver också visa vad han går för. Även om hans tid i EU-parlamentet bör ha gett honom insikten att överreglering skadar svenskt skogsbruk, och därigenom välfärden, har han gjort uttalanden som tyder på att han inte riktigt greppar den komplexa verkligheten utanför tullarna. Som när han deklarerade att han gladeligen förbjuder nyförsäljning av diesel- och bensinbilar år 2030.
Dessutom såg den miljöpolitik han tog fram åt partiet aldrig dagens ljus. I stället tillsattes snabbt en ny grupp för att ta fram en reviderad version. Givet de omdömen Fjellners moderatkollegor lämnade är det nog bra att förslaget hamnade längst ner i byrålådan.
Miljömålsberedningen är inte ensam om att ha dragit på sig kritik för att viktiga processer spårar ur. Även grundlagskommittén har fått sådan kritik. I stället för att rusa vidare med nya uppdrag till miljömålsberedningen borde regeringen ta ett steg tillbaka och reflektera över vad som gått fel.