Händelserna är varken nya eller överraskande. Det gör inte saken bättre. Hageby Ridklubb och ridskola har än en gång utsatts för vandalism, som det går att läsa om på nyhetsplats i NT.
Under nyårshelgen krossades fönster på stallbyggnaden. Inga hästar skadades, men situationen är som vanligt stressig nog i samband med nyår. I år fick en häst omplaceras inom stallet eftersom den vägrade gå in i sin box.
Det kan naturligtvis sluta värre och det gör skadegörelsen så mycket allvarligare. Hur kan någon uppträda så hänsynslöst när levande varelser riskerar att drabbas?
Hänsynslösheten är tyvärr inte förvånande. Tidigare har till och med hästar utsatts för stenkastning i hagen. Vi talar om unga människor med både bristande fantasi (annars hade de förstått återverkningarna) och störd empati. Som förmodligen aldrig heller fått lära sig hur man beter sig mot djur. Från andra delar av landet rapporteras emellanåt fler exempel på djurplågeri, som till exempel drabbar igelkottar och harar.
På ridklubben är man luttrad. Förutom sönderslagna fönsterrutor har byggnader liksom maskiner utsatts för vandalisering. Man gör vad man kan för att förhindra brottsligheten. Men uppenbarligen räcker inte bra belysning och larm, kameraövervakning och väktarstöd.
Det tyder i sin tur på att kriminaliteten ofta går ostraffad. Att polisen är upptagen med allvarligare brottslighet vet vi, men det ena hänger samman med det andra. Grov kriminalitet börjar nästan alltid i liten skala. Ofta med vandalisering och klotter i unga år. Och att ridklubben ligger där den gör bär förstås syn för sägen. Även om Hageby inte längre klassas som ett utsatt område, präglas stadsdelen delvis fortsatt av utanförskap.
Händelserna är upprörande på flera plan. För hänsynslöshet mot djur, men också eftersom det handlar om barn och unga som drabbas. Samtidigt drabbas laglydiga vuxna, som redan en gång betalt för sitt polisiära skydd via skattsedeln. Därför är det viktigt att denna typ av kriminalitet inte glöms bort. Människor måste kunna känna sig trygga med att också "enklare" vardagsbrott inte bara rutinmässigt läggs ner, utan att samhället tar i lite mer för att få slut på ofoget.
Med mer repressiva åtgärder skulle förhoppningsvis inte bara skadegörelsen minska, dessutom skulle risken för att unga inleder en kriminell karriär minska. Mycket är vunnet för alla om ridklubbar och andra föreningar få ha sin verksamhet i fred.