Rapparen Yasin, eller Yasin Byn, är häktad misstänkt för mord. Det borde inte förvåna någon. Dels på grund av att han rappar om våld, vapen och droger, dels eftersom han är en känd medlem av det grovt kriminella Rinkebygänget Shottaz och nyligen släpptes ut efter att 2018 ha dömts till ett två år och tre månader långt fängelsestraff. Frigivningen sköts upp 25 dagar eftersom han regelbundet misskött sig.
Gangsterrap är ett gissel. Inte för att den vänder sig till en övervägande vit, urban, ung medelklass som uppskattar det arga estetiska uttrycket och genom musiken får utlopp för sina egna små aggressioner. Utan för att den andra målgruppen är de som själva växer upp i utanförskapsområden och som faktiskt betraktar gangsterrapparna som förebilder. Inte för att de är duktiga artister utan för att de är framgångsrika kriminella.
Med sin musik framställer de gangsterlivet som en utopisk tillvaro. Man är tuff och ball, viftar med en Glock och dealar en del vitt och vips så får man respekt, pengar och fler oskulder än en martyr. För många ungdomar som växer upp i den felaktiga tron att Mainstreamsverige är stängt för dem är detta prospekt väldigt attraktivt.
Gangsterrappen brukar försvaras med påståendet att musiken bara skildrar en verklighet som redan finns. Artisterna skriver låtar om det som finns omkring dem. Vill kritikerna förbjuda filmer som Gudfadern också? Så är det naturligtvis inte. Inga seriösa debattörer har föreslagit att yttrandefriheten ska inskränkas, bara att förnuftet också ska användas.
Liknelserna med andra kulturella produkter som skildrar brottslighet, såsom Gudfadernfilmerna, är dessutom direkt felaktig. Yasin är inte regissören Francis Ford Coppola eller författaren Mario Puzo, han är Sonny Corleone eller Luca Brasi. Yasin är en av de kriminella, en av de värsta. För när de andra har begått sina brott går Yasin hem och skriver om dem. Han lägger på ett beat och ljudeffekter. Och han tjänar pengar på sina brott en gång till. Hans låtar är ytterligare ett hån mot de människor som har drabbats av Yasins och hans kumpaners brott.
Därtill är det en skev bild av livet som livsstilskriminell. Något de drabbade vanligen inser sent i vad som vid det laget har blivit ett kort liv.
Det finns ingenting positivt med det kriminella skyltfönster som gangsterrappen är. Alla sammanhang med något som helst vett bör sky gangsterrap som pesten. Det är ingen hög ribba som läggs genom att inte boka och stödja grovt kriminella artister.