På bron i Skeppsgården i Valdemarsviks kommun föregår tjuvfiske i större skala. Ibland långt ut på nätterna. Det är inte fråga om några tjuvfiskande barn med metspö, knappast heller husbehovsfiske.
Som om inte detta är illa nog uppträder tjuvfiskarna hotfullt mot personer ur lokalbefolkningen, när dessa påpekar att det faktiskt råder fiskeförbud. Ortsbor får okvädingsord som "hora" kastade efter sig och vissa känner sig riktigt rädda.
Kort sagt – situationen är oacceptabel. Inte bara för tjuvfisket i sig, utan också för det aggressiva uppträdandet och själva närvaron på bron, som ju är allmän plats.
Så vad gör då Myndighetssverige? Jo, Kustbevakningen har varit där och "informerat" om vilka fiskeregler som gäller. Polisen planerar också att åka dit. Om vi förstår saken rätt kan det till och med bli fråga om lagföra personer för brott!
Allt detta är egentligen deprimerande. Självklart ska polisen vara på plats – snabbt – vid misstänkta brott. Självklart borde det då bli fråga om att lagföra eventuella förbrytare. Och än viktigare: självklart ska polisen finnas på plats för att avstyra bråk och garantera tryggheten på allmänna platser.
Fast som alla förstår är detta också något som lättare låter sig sägas i exempelvis Norrköping eller andra större städer. Där den polisiära närvaron på gator och torg är permanent. I bästa fall...
Det är inte första gången brottslighet på landsbygden riskerar att gå ostraffad. De många båtmotorstölderna längs inte minst Östergötlands kust har ju blivit en plåga.
Händelserna påvisar behovet av fortsatta satsningar på polisen, men också utbyggd polisiär närvaro på landsbygden. Inte bara ibland, utan ofta. Vi kan inte bara prata om det i och för sig nog så viktiga arbetet i exempelvis utsatta områden. Människor utanför de större städerna kan ha lika stora behov av att trygga sin tillvaro – även om det inte nödvändigtvis handlar om uppgörelser med skjutvapen mellan kriminella gäng. Hederliga skattebetalare har rätt att kräva att polisen ska finnas i hela vårt land.