Flyktingströmmar kräver eftertanke

Flyktingströmmarna till Europa kräver såväl empati som logik, rättsäkerhet och långsiktighet. Ibland finns skäl att stanna upp och tänka efter.

Foto: Boris Grdanoski

Ledare2015-10-09 04:00
Detta är en ledare. NT:s ledarsida är moderat.

Polisen i Malmö rev under gårdagen ett mindre tältläger som rests på Migrationsverkets anläggning på Agensfridsvägen. Lägret restes av statslösa palestinier från Gaza och Irak i protest mot ett avvisningsbeslut (som inte kan verkställas eftersom varken Palestina eller Irak vill ta emot dem). Under polisinsatsen protesterade ett 70-tal demonstranter mot rivningen enligt Kvällsposten.

En inte helt otypisk ögonblickbild av migrationsproblematiken i dagens Sverige. Dels förekomsten av illegala bosättningar, dels problemet att verkställa avvisningar, dels problemet med att personer utan asylskäl tynger Migrationsverkets byråkrati och slutligen polisens/samhällets återkommande bekymmer med att avhysa personer som illegalt uppehåller sig på någon annans mark.

Under gårdagen och i dag, fredag, håller EU:s migrationsministrar ett möte där en av huvudfrågorna är ett ”återvändarprogram” för att förmå personer som fått avslag på sina asylansökningar att återvända till sina hemländer. Regeringen Löfven stödjer förslaget där ”alla verktyg mobiliseras”. Målet är ”att olagliga migranter återvänder, inklusive användandet av frihetsberövande som en legitim åtgärd som sista utväg”. Migrationsminister Morgan Johansson (S) kommenterar för TT (8/10): ”Det är nödvändigt för att bevara legitimiteten för asylpolitiken”. Det är utan förskönande omskrivningar hårda bud som EU påbjuder och statsminister Stefan Löfven är med på tåget.

Förklaringen är i grunden enkel. Det finns många flyktingar, exempelvis från Syrien och Irak, som har synnerligen goda skäl att söka och få asyl/skydd i något Europeiskt land. Samtidigt finns det också många andra människor som valt att lämna sina hemländer på grund av fattigdom och viljan att bygga ett nytt liv i Europa. Skillnaden är att medan den ena gruppen flyr för sina liv, lämnar den andra av huvudsakligen ekonomiska skäl. Det råder förvisso demokratiska underskott och elände på många håll i Afrika och i Mellanöstern men läget i Syrien står i en klass för sig. Asylrätten som Sverige har kräver att den sökande får sin sak prövad. Om asyl ges beviljas uppehållstillstånd. Vid avslag förväntas den sökande återvända till sitt hemland. EU:s Dublinfördrag säger att asyl inom EU ska sökas i det land den sökande först når. Dublinfördraget är i dag helt överspelat och satt ur bruk. Förbundskansler Angela Merkel sade under ett möte i Strasbourg under onsdagen att ”Dublin-processen i sin nuvarande form, fungerar inte längre”.

Vilket de flesta borde insett när sommarens och höstens flyktingströmmar nästa bokstavligen vandrat genom Europa på väg mot slutmålet. Över Medelhavet via Grekland och Ungern till norra Europa.

Effekterna här ser vi dagligen. Den senaste veckan har 7980 personer sökt asyl i Sverige, vilket är fler än någon vecka tidigare. Hur många av dessa som till sist får stanna och hur många som ska återvända är ännu oklart. Säkert är att Sverige, EU och omvärlden står inför en massiv utmaning där samhället kommer att tvingas prioritera vilka som ska få hjälp, hur många vi kan hjälpa och på vilken kvalitetsnivå som denna hjälp ska ges. Att tro något annat är naivt och verklighetsfrånvänt. Sverige ska vara ett land som erbjuder skydd åt de som verkligen behöver det. Samtidigt måste vi inse att det krävs en genomtänkt plan från beslutsfattarna. Dagens system kommer inte att klara det. Regeringen är oss svaret skyldigt.

Läs mer om