Det är plågsamt att höra Björn Olsen, den kritiske överläkaren från Uppsala universitet, när denne i Sveriges Radios program Sommar riktar stenhård kritik mot den svenska coronastrategin och Folkhälsomyndigheten (FHM), men också mediernas medlöperi. Plågsamt eftersom han har blott alltför rätt.
I Sverige har över 5.700 människor mist livet i covid-19. Att jämföra med 613 i Danmark, 329 i Finland, 10 på lilla Island och 255 i Norge. Även med hänsyn till den större svenska befolkningen kan våra tillkortakommanden – med dödliga konsekvenser – knappast beskrivas tydligare.
Nästan lika plågsamt är hur statsepidemiolog Anders Tegnell inte lärt sig mycket av sina egna tillkortakommanden, utan med lite dryg övertygelse hävdar att "det går inte i dag att säga vad som varit rätt eller fel".
Fast innan vi gör det för enkelt för oss och nöjer oss med att förklara Sveriges misslyckande genom Tegnells misstag, bör vi i likhet med Olsen alltså konstatera hur Mediesverige misslyckades med den kardinalroll som oberoende och kritisk observatör som man alltid under andra omständigheter skryter med.
Tyvärr brister också förmågan till självkritik. SVT:s mediedirektör Jan Helin tycker sig inte se några egna större misstag eller tendenser över huvud taget. Så ser alltså förutsättningarna för konstruktiv självreflektion ut inom Public Service.
Men i ärlighetens namn var det varken Helin eller några andra journalister som slog fast den svenska coronastrategin. Och även om Tegnell går att ifrågasätta som statsepidemiolog får vi inte glömma att det är Johan Carlson som är Folkhälsomyndighetens (FHM) generaldirektör, det är han som är ansvarig för myndighetens verksamhet.
Fast inte heller han har fattat de avgörande politiska besluten. Det är nämligen inte FHM som styr Sverige, utan regeringen och dess chef – statsministern. Som vi vet har Stefan Löfven konsekvent gömt sig bakom FHM:s rekommendationer under hela coronakrisen, till skillnad från situationen i andra länder där regeringschefer aldrig tillåtits låtsas delegera sitt ansvar. Löfven kunde lyssnat på externa experter, liksom de utländska rekommendationerna. Han gjorde inget av detta, av ovilja eller inkompetens kan diskuteras.
Låt oss alltså inte stirra oss blinda på FHM och Tegnell, utan i första hand ställa de besvärliga frågorna till Löfven. Det är av akut betydelse, eftersom det inte kan uteslutas att Sverige drabbas av en andra omgång av coronaspridning. Ska vi okritiskt göra om samma misstag då?