15.000 människor i Sverige har nu avlidit i covid-19. Ett dystert rekord som ställer Sverige som nation i den nordiska skamvrån.
I själva verket hade det kunnat gå ännu sämre. Våren 2020 var katastrofal och mycket tydde på att vi var på väg mot samma elände förra hösten. Sverige hade varit senfärdig med att såväl erkänna hotet från covid-19 som att föreslå effektiva motåtgärder. Utomlands talade man förbluffat om den svenska modellen, byggd på större frivillighet, färre hårda restriktioner och eventuellt förhoppningen att så småningom kunna nå vad som emellanåt kallats flockimmunitet.
Bakom politiken låg Folkhälsomyndigheten (FHM) i allmänhet och statsepidemiolog Anders Tegnell i synnerhet, men också en statsminister som mer än gärna lämnade walk over just när Sverige behövde en stark regeringschef mer än någonsin. Resultatet kan bara beskrivas som ett tragiskt fiasko, med långt högre mortalitet än i synnerhet våra nordiska grannländer – som valde strängare vägar i smittbekämpning.
Under förra hösten framträdde Tegnell mindre ofta i presskonferenser, ofta ersatt med FHM:s generaldirektör Johan Carlson. Fast framför allt med en regeringspolitik värd namnet. Kanske var det socialminister Lena Hallengren (S) som tog striden för denna nya politik. Under alla omständigheter var det ofta hon som fick klä skott för misslyckanden. Ibland berättigat, men ofta också för att Stefan Löfven höll sig undan när det blåste som värst.
Även om det dog fler i denna våg än tidigare, var det också under längre tid. Låt oss komma ihåg detta. Även om man kan kritisera också förra höstens politik för senfärdighet, räddade den förmodligen flera tusen människoliv jämfört med om den tegnellska låt gå-linjen fått fortsätta råda.
Så under året har vi äntligen lyckats vaccinera hela folket. Eller åtminstone nästan. Fortfarande är närmare 20 procent av alla vuxna invånare inte fullvaccinerade, vilket beror på svagare intresse bland yngre och framför allt många ovaccinerade invandrare. I sig ett misslyckande, men ändå måttligt jämfört med situationen i många av det tidigare östblockets länder – vars mortalitet i covid-19 följaktligen rusat helt i onödan.
I förhållande till folkmängden ligger Sverige numera på en 54:e plats i hela världen när det kommer till hög mortalitet och sjuttonde plats inom EU. Räknar man bort ovan nämnda tidigare öststater ligger vi på en sjunde plats. Bättre än exempelvis Italien och Spanien, men sämre än Tyskland och långt efter våra nordiska grannar.
Medelmåttigt, med andra ord – trots en relativt framgångsrik vaccinering. Den jobbiga frågan blir varför vi nödvändigtvis skulle välja en väg med så mycket sämre slutresultat än Danmark, Norge och Finland. Det hade inte behövt bli så.