Kampen om den socialdemokratiska jumboplatsen hårdnar. Den historiska bottenkampen leds för närvarande av Håkan Juholt, men håller utvecklingen i sig kan Stefan Löfven snart aspirera på den föga åtråvärda titeln sämsta partiledare. Åtminstone räknat i opinionsundersökningar.
Löfven säger att val är allt som räknas. Fast även om väljarbarometrar aldrig ska tas för mer än vad de är, säger de ändå något om opinionen. Och den går inte Löfvens och Socialdemokraternas väg. I Sifos senaste opinionsundersökning, presenterad i SvD 17/5, får Socialdemokraterna bara 25,9 procent – ytterligare någon procentenhet ned jämfört med förra mätningen.
På borgerlig sida väcker framför allt Kristdemokraternas problem oro. Ebba Buschs Thor tillträde som partiledare har ännu inte inneburit något lyft för KD. Sammantaget går det visserligen inte dåligt för Alliansen, men inte särskilt bra heller.
Istället tycks Socialdemokraternas väljarflykt främst sugas upp av två partier. Vänsterpartiet, som noterar relativt starka 7,5 procent. Och naturligtvis Sverigedemokraterna, som nu är uppe och nosar på 15 procent.
Det interna partibråket tycks inte ha skadat SD, kanske har uppmärksamheten istället varit gynnsam. Framför allt förefaller de sverigedemokratiska väljarna vara anmärkningsvärt trogna.
Detsamma kan möjligen sägas om Miljöpartiets sympatisörer. Partiet backar visserligen något i Sifomätningen, men med tanke på de motgångar MP rönt tycks de flesta gröna väljare ändå ställa upp för sitt parti. Vissa partiveteraner är dock oroade, till exempel Eva Goës som varnar för att ”vi riskerar att få världens stryk när vi kommer närmare valet”.
Nu ligger det valet för allt i världen fortfarande flera år bort. Fast det gäller det ordinarie valet. Det finns ju möjligheter till extra val också.
Det blev som bekant inget förra gången, i mars. Att anordna extra val kort tid efter ordinarie val är demokratiskt olämpligt, eftersom det kan uppfattas som att väljarnas utslag underkänns. Däremot är det inget som säger att extra val kan ordnas senare.
På borgerlig sida ifrågasätter många decemberöverenskommelsen (DÖ). Betydligt färre kan presentera några realistiska alternativ till densamma. Ett extra val är inte någon universallösning, eftersom inget block lär få egen majoritet denna gång heller (fast det kan ju gälla 2018 också). Däremot skulle ett extra val tvinga partier på ömse sidor blockgränsen bekänna färg till hur de ser på DÖ, om de ämnar hålla fast vid densamma oavsett valresultat eller hur de annars hoppas uppnå majoritet för sin politik.