Att barn med invandrarbakgrund klarar sig sämre i skolan än infödda har varit känt länge, däremot har resultaten för desamma – de senaste årens stora immigration till trots – inte ansetts kunnat förklara exempelvis Sveriges försämrade resultat i de så kallade Pisa-mätningarna.
Enligt Gabriel Heller Sahlgren på Institutet för Näringslivsforsking går det emellertid att hitta signifikanta variationer (DN Debatt 29/7). Om det statistiska materialet för Pisa-mätningarna begränsas till svenskfödda elever minskar den genomsnittliga resultatförsämringen med 29 procent under perioden 2000 till 2012. Enligt Heller Sahlgren utgör invandrarbarnens relativt dåliga prestationer i själva verket den enskilt viktigaste faktorn bakom Sveriges försämrade resultat i Pisa-mätningarna, låt vara att detta också kan bero på att andra variabler är kvantitativt mer svårbedömda.
Frågan som sådan har knappast varit föremål för debatt tidigare. Kanske hänger detta samman med att Sverigedemokraterna haft invandringen som universalsvar på skolans problem och ingen har velat ge SD vatten på sin kvarn. Paradoxalt nog riskerar denna politiskt fega attityd att ge motsatt verkan. Sverigedemokraterna har, oavsett föreslagna lösningar, därmed låtits erövra en del av frågans problemformuleringskomplex.
Samtidigt är det alltså välkänt att barn med invandrarbakgrund generellt sett presterar sämre än svenskfödda barn. Heller Sahlgren presenterar härvidlag några intressanta forskningsuppslag och slutsatser. Resurstilldelning och undervisningsmetoder har stor betydelse för svagpresterande elevers resultat. Få andra länder inom OECD har valt modeller med så stort elevinflytande som Sverige, men priset för en mindre lärarledd och auktoritativ skola får svagpresterande elever med sämre hemförhållanden betala oavsett härkomst.
En jämförelse med Europas bästa skola för integration – den brittiska – borde samtidigt väcka funderingar. I The Telegraph 2/7 konstateras att fattiga utlandsfödda presterar nästan lika bra som sin infödda kamrater. Brittiskfödda med utländska föräldrar presterar till och med bättre än genomsnittet. Det är signifikanta skillnader inte bara jämfört med generellt svagpresterande länder som Sverige, utan jämfört med i övrigt starka utbildningsstater som Tyskland.
Storbritannien har i likhet med Sverige relativt liberal invandringspolitik, men lockar förhållandevis fler högutbildade immigranter och drivs av en liberalare arbetsmarknadspolitik, vilket bland annat resulterat i en lägre arbetslöshet (och ett mycket högre egenföretagande) bland invandrare jämfört med svenska förhållanden. I Storbritannien fungerar skolpolitiken också avsevärt bättre, vilket främst gynnar invandrarbarn. Uppenbarligen är det mycket lättare att hantera en generös migrationspolitik med en väl fungerande skola.