Otack är världens lön. Moderaterna vill fälla regeringen, helst redan nu och senast efter nästa riksdagsval. Anna Kinberg Batra är beredd att göra det med stöd av Sverigedemokraterna och har även öppnat för samtal med SD i olika frågor.
Beroende på vem som tillfrågas är det en modig eller dumdristig politik. Allvarligare är dock att dessa steg kan ha varit meningslösa. Förutom att en moderat riksdagsledamot hoppat över till Sverigedemokraterna, har nämligen SD:s reaktion varit allt annat än välvillig. Först ställde den ekonomisk-politiske talespersonen Oscars Sjöstedt ultimatum gentemot en eventuell Alliansregering. Samtal räcker inte, det krävs mer regelrätta förhandlingar för att Sverigedemokraterna ska stödja Kinberg Batra som statsminister.
Ett steg ytterligare i den riktningen tog riksdagsledamoten Paula Bieler (SD), intervjuad i SVT:s Agenda 28/5. Även om Sverigedemokraterna ännu inte kräver att få ingå i någon Moderatledd Alliansregering, måste de borgerliga partierna låta SD delta i regeringsförhandlingarna – eller få ”insyn” som hon lite otydligt uttrycker det.
I annat fall kommer Sverigedemokraterna att rösta nej till Kinberg Batra som statsminister. SD kommer naturligtvis att rösta nej till Stefan Löfven också. Ingen av de givna statsministerkandidaterna skulle alltså få någon riksdagsmajoritet bakom sig.
Vem kan i så fall bli statsminister?
Svaret kan bli – Löfven.
Liberalerna kan nämligen tänka sig en blocköverskridande regering. Precis vad Löfven vill höra. Han vill samarbeta med Liberalerna och Centern (samt Miljöpartiet).
Nu är det visserligen oklart vad Jan Björklund egentligen vill. Han vill se ett samarbete mellan Socialdemokraterna och Alliansen, utan att närmare precisera sig. En dylik lösning skulle naturligtvis garantera en riksdagsmajoritet, men framstår ärligt talat som måttligt sannolik.
Alternativet är en Löfven-ledd ministär som tar sig fram med hoppande majoriteter. Givet den sannolika parlamentariska situationen efter nästa val blir det svårare för Kinberg Batra att fylla den rollen.
En röst på Jimmie Åkesson skulle därmed bli – en röst på Stefan Löfven. Så kan det gå om SD drabbas av hybris och inbillar sig att partiet kan agera hur som helst utan konsekvenser för vad de egna väljarna vill. Många av partiets nya sympatisörer kommer från borgerligt håll, det är väljare som först och främst vill fälla den rödgröna regeringen och ser en Moderatledd Alliansregering som det självklara alternativet. En borgerlig röst på Sverigdemokraterna riskerar istället att bli en bortkastad röst.