"En förlorad budget" hävdar Socialdemokraternas finanspolitiska talesperson Mikael Damberg. "Vad fan fick jag för min röst" undrar Timbros vd Benjamin Dousa i nyliberalt gnällig ton.
Av detta kan vi möjligen sluta oss till att regeringens vårbudget – som presenterades på måndagen – i själva verket är ovanligt välbalanserad! Eller konservativ, om man så vill. Det blir inga stora statsfinansiella satsningar, men inte heller skattesänkningar. En stram kurs, vars främsta syfte är att inte spä på inflationen.
Finansminister Elisabeth Svantesson (M) varnar för stagflation, det vill säga samtidig inflation och försvagad tillväxt – samt inte minst ökad arbetslöshet. Visserligen får inte inflationsskräcken göra oss handlingsförlamade, men på det hela taget är utrymmet för traditionella stimulanser begränsade. En alltför expansiv politik riskerar då att ätas upp av inflationen. Tyvärr gäller det inte minst stora skattesänkningar.
Reformutrymmet inskränker sig till fyra miljarder kronor och många kommer förmodligen att protestera. Det går till exempel att se motsättningen mellan en mer offensiv kriminalpolitik och avsaknad på stora satsningar på Kriminalvården.
Dock lär knappast den största och framför allt mest paradoxala förloraren protestera. Inom Försvarsmakten är man van att gilla läget och dessutom ökar faktiskt tilldelningen successivt, låt vara från en låg nivå. I vårändringsbudgeten sker ytterligare en budgetförstärkning.
Om knappt 700 miljoner kronor. Det är helt otillräckligt.
För nu lever vi en värld där krigsrisken inte bara är teoretisk, utan – som situationen i Ukraina tragiskt påvisar – högst reell. Försvaret måste förstärkas här och nu. Så mycket som möjligt.
I sammanhanget understöder Sverige, på goda grunder, Ukrainas försök att värja sig. Både krigsmateriel och ammunition har i relativt stora mängder skickats österut. Det är inte vapen som hamnar i förråd, utan som förbrukas i rask takt. Som måste ersättas, i Ukraina men också här.
Sveriges statsfinanser är hyggliga, men Svantesson är på goda grunder försiktig med att stimulera ekonomin – vilket skulle riskera att spä på inflationen. Men en större försvarstilldelning leder knappast till att inflationen ökar i någon utsträckning. Det finns alltså utrymme för ytterligare försvarssatsningar.
Inte minst är detta önskvärt med tanke på att vi fortfarande väntar på vårt Nato-medlemskap. Vi befinner oss alltså i en utsatt situation. Det brukar heta att demokrati måste få kosta. Och demokratin måste försvaras. Det kostar, men vi har råd.