För bara några dagar sedan hade alla väntat sig att decemberöverenskommelsen skulle lagt en våt filt över gårdagens riksdagsdebatt. Nu var det istället en ny och delvis okänd terräng partiledarna och deras ersättare tvingades ut i.
Jimmie Åkesson tog chansen och frågade Anna Kinberg Batra om hon ”så snart som möjligt vill ha en annan regering”? Kinberg Batra föll inte i fällan, men trycket från SD kvarstår. Många borgerliga väljare tycker förmodligen att Åkesson har en poäng när han undrar om Alliansen egentligen vill ha regeringsmakten, likaså är det taktiskt skickligt av SD att stödja Moderaternas budgetmotion.
Åkesson lade dessutom misstroendevotum mot finansminister Magdalena Andersson (S). Den kommer inte att vinna stöd, utan fyller en taktisk funktion. Bilden av en svag borgerlig opposition ska frammanas.
Kanske övertygar det vissa, andra inte. En fråga som går Sverigedemokraternas väg är däremot flyktingmottagandet. Det sorgliga är inte att Åkesson har fel när han påpekar att regeringen tappat kontrollen över utvecklingen, utan att han tyvärr har allt för rätt. Försök från de andra partiledarna – från höger till vänster – att komma åt honom på den frågan faller därför platt till marken. Det är möjligt att SD har ett fult förlutet eller föreslår förenklade, rent av omänskliga lösningar på komplexa problem. Men att företrädare för andra partier inte vågar erkänna det uppenbara i dagens utmaningar är den enskilt viktigaste faktorn bakom Sverigedemokraternas framgångar.
I andra frågor blir det besvärligare. När Åkesson ställs till svars för allt för SD:s Nato-motstånd till vinstförbud i skolan blir han svävande. Till och med i frågan om skolavslutningar där partiet överraskande röstade nej till ett borgerlig förslag som skulle garantera att desamma skulle få ske i kyrkan, blir ett besvär. Åkesson kunde inte ens svara på varför partiet röstade nej...
Inte heller fick vi något besked om vilken invandring som är lagom för SD. I själva verket vet vi emellertid svaret. Från SD-håll har det alltid talats om en påstått skadlig ”massinvandring”. Så var det under det brunmelerade 80-talet och så är det i dag. Skillnaden är att just nu spelar frågan partiet i händerna – delvis på grund av regeringens tillkortakommanden.
Stefan Löfven lovar att lyssna på alla, men skäller samtidigt också ut alla från ovan nämnde Åkesson till Anna Kinberg Batra och till med Centerns Anders W Jonsson. Samtidigt händer inget, varken inom flyktingpolitiken eller på andra områden. Jo, det blir höjda skatter. Och tältsängar till flyktingar. Något har gått sönder i Sverige.