Fallet Thomas Quick håller på att förvandlas till en sorts dokusåpa. Turerna är många kring justitierådet Göran Lambertz bok ”Quickologi”. Lambertz har beslagits med faktafel och tvingas nu till rättelser. Vissa anser att det inte räcker, fast frågan är om det inte kvittar. Vad är meningen att kräva rättningar i en bok som försöker påvisa förekomsten av, säg, flygande tefat? Fallet Quick håller på att få status som ett av Sveriges värsta justitiemord och de så kallade ”quickologerna” med Lambertz i spetsen framstår allt mer som klassiska rättshaverister.
Hur kunde det gå så illa? Kanske för att det låg i tiden.
I ett antal artiklar i Dagens Nyheter har Maciej Zaremba avslöjat den ena rättsskandalen efter den andra, hur fäder av socialtjänst, kvacksalvande psykologer och en snedvriden feminism förvandlats till mördande monster och i många fall förlorat vårdnad och kontakt med sina barn. En rättslig tillnyktring har skett, men Zaremba påvisar hur socialtjänsten inte alltid rättar sig ens efter tingsrättens domar och framför allt har skadan redan skett. Även förutom de värsta exemplen (där barn till och med förlorat livet), har barn och föräldrar drabbats hårt.
Zaremba menar att allt började med fallet Catrine da Costa i slutet på 80-talet. Två personer åtalades på grumliga grunder för styckmord och har aldrig fått upprättelse.
Det finns emellertid exempel från delvis andra fält. Zaremba nämnd religionsforskaren Eva Lundgrens bok ”Slagen dam”, vilken 2001 hyllades till skyarna av en i stora delar okritisk journalistkår. Hennes slutsater om omfattande manligt våld ifrågasättes av vissa, men det är lätt att förstå varför många drog sig för att ge sig in i debatten. Det öppnade nämligen för i bästa fall för offentligt förnedrande, i värsta mediala gatlopp. Sedermera underkändes Lundgrens slutsatser fullständigt av Brottsförebyggande rådet – under medial tystnad.
Thomas Quicks/Sture Bergwall dömdes på vaga indicier och psykologuttalanden om bortträngda minnen. Samma moderna vidskepelse som bland annat drabbat män i vårdnadstivster och som för tankarna till häxjakternas 1600-tal, då tveksamma uttalanden från manipulerade barn kostade ett stort antal kvinnor livet.