När Kvartetten i Norrköping bildades efter kommunalvalet 2014 (paradoxalt nog med Alliansen som icke uttalad förebild) var det på vissa sätt en lika oväntad som lyckad lösning på en oklar parlamentarisk situation. För Socialdemokraterna öppnades en dörr till höger, som gjorde partiet mindre beroende av de rödgröna vänsterpartierna (V och MP). För de små borgerliga partierna öppnades äntligen dörren till inflytande, istället för till synes evig opposition.
Det var då det. Och nu är nu. Först hoppade Kvartettens störste arkitekt Lars Stjernkvist (S) av. Det var inte oväntat och skedde under synnerligen kontrollerade former. Olle Vikmång (S) tog över. Inga stora förändringar har varit att vänta.
En som nog drömde om Vikmångs tjänst var Kikki Liljeblad (S) och givet hur socialdemokratin brukar hävda behovet av fler kvinnor på toppositioner var det onekligen något anmärkningsvärt hur man valde att inte spräcka glastaket när man väl hade chansen. Så Liljeblad hoppar av hon också. Det kan man förstå.
Så var det Centerpartiets Karin Jonssons tur. Med tanke på hur länge den politiska veteranen suttit, var det inte väl heller särskilt överraskande. Jonsson kan dock tänka sig att sitta kvar som kommunalråd mandatperioden ut.
Slutligen (?) har även Olle Johansson (S) meddelat att han lämnar Norrköpingspolitiken, i hans fall för att flytta från staden. Därmed förlorar Socialdemokraterna ytterligare en person med lång politisk erfarenhet.
Är det någon tillfällighet att alla avhopp kommer ungefär samtidigt? Kanske inte. Och än gång går det faktiskt att dra vissa paralleller till den borgerliga Alliansen på riksplanet.
Densamma hade varit mycket framgångsrik under åtminstone sin första mandatperiod, men tveklöst tappat ork under slutet av den andra. Två partiledare hade bytts ut och efter valnederlaget 2014 hoppade Fredrik Reinfeldt av. Sist att lämna var Göran Hägglund, på "övertid".
Av särskild betydelse var när Maud Olofsson tackade för sig. Hon och Reinfeldt hade på många sätt varit skruv och mutter i Alliansen. Kan man möjligtvis säga detsamma om Jonsson och Stjernkvist i Norrköping?
Socialdemokraterna vill naturligtvis bevara Kvartetten (som i någon mån numera är en kvintett, med Miljöpartiet som femte hjul). För de borgerliga partierna finns det däremot skäl att fundera över om man verkligen vill gå till val på vänstersamarbete ännu en gång. Det är inte säkert att väljarna kommer att vara lika generösa som när Stjernkvist var den självklart samlande gestalten.