Till regeringen överlämnades under måndagen utredningen "Biometri – för en effektivare brottsbekämpning”. Utredaren Eric Leijonram föreslår genom den att utöka polisens rätt att samla in så kallad biometrisk data – DNA-prov, fingeravtryck, ansiktsbilder, röstupptagningar och handstilsprov – från personer som misstänkts för brott.
Det finns redan möjlighet för polisen att samla in biometrisk data men i praktiken används det sällan på grund av svårfattlig praxis. Det är inte klart när det anses befogat. Problemet har under uppmärksammats de senaste åren i takt med att denna slags bevisföring visat sig effektiv också i gamla ouppklarade fall. I ett känt fall från 2018 topsade Stockholmspolisen en man som begått övergrepp i rättssak. Det visade sig då att mannens DNA matchade ett DNA-prov från ett ouppklarat och nedlagt våldtäktsfall från 2011.
Utredningen ämnar göra det lättare att identifiera fler brottslingar likt honom. Man vill nämligen utöka rätten att samla in biometrisk data till att även omfatta bötesbrott. Därtill vill utredaren gå så långt att det ska bli obligatoriskt att samla in data för DNA-analys samt ta fingeravtryck och foto på personer som anhålls, häktas och sätts i fängelse.
Att detta skulle ha en påtaglig effekt på Sveriges gängkriminalitet är uppenbart och förslagen är således välkomna. Det har tidigare testats i Danmark med positiva resultat. Det är också helt i linje med Tidöpartiernas löfte om en offensiv mot landets brutala gängkriminalitet, varför det inte förvånar att justitieminister Gunnar Strömmer (M) verkade väldigt nöjd under pressträffen där utredningen lämnades över. Även Socialdemokraterna har tidigare tagit ställning för att samla in mer biometrisk data, även om väldigt lite hände på området under deras regeringsinnehav, vilket bör förenkla processen att driva förslagen igenom riksdagen.
I takt med att gängkriminaliteten blivit allt grövre och mer omfattande blir det också vanligare att vittnen tystnar av rädsla. Därför är möjligheten till DNA-bevisning avgörande för att kunna fastställa att en brottsling faktiskt utfört ett brott. Därför behövs det ett tämligen omfattande topsande även för mindre brott.
En kriminell karriär börjar sällan med mord, utan snarare något jämförelsevis trivialt likt exempelvis ringa narkotikabrott. Om en sådan persons biometriska data lagras blir det betydligt lättare att sedan identifiera honom när kriminaliteten eskalerat. Om den överhuvudtaget eskalerar. Bara vetskapen att polisen redan besitter ens fingeravtryck lär få flera kriminella att åtminstone tvivla på saken.