Ryssland hotar öppet Sverige. Vladimir Putin kräver att Nato inte släpper in fler medlemmar, vilket – om den ryske presidenten mot förmodan skulle få gehör för sina åsikter i Washington och Bryssel – skulle innebära att varken Sverige eller Finland skulle kunna söka medlemskap i framtiden. Något som renderat en mycket skarp finsk reaktion, men som vanligt en tveksammare svensk dito.
Situationen påvisar hur utsatta vi är utanför Nato, men tyvärr är Socialdemokraterna närmast patologiskt låsta i frågan. Därtill på ett paradoxalt sätt eftersom regeringen samtidigt betonar värdet av fördjupat samarbete med en organisation man alltså inte kan tänka sig medlemskap i.
Än mer brådskar upprustningen av det under decennier svultna försvaret. Den upprustningen har visserligen inletts, men som vanligt är det för lite för sent och dessutom går den för långsamt. Därför borde åtminstone försvarsberedningen inkallas, för att om möjligt komma överens om budgetförstärkningar.
Så lär emellertid inte heller ske och det torde först och främst bestå i Magdalena Anderssons motvilja. Det var Andersson vilken som finansminister i sista minuten vägrade godta delar av försvarsberedningens mödosamt sammanjämkade slutsatser före det senaste försvarsbeslutet. Av Stefan Löfven tilläts hon köra över såväl de egna socialdemokraterna i beredningen som försvarsminister Peter Hultqvist (S).
En finansminister bör ju vara kameral, men en statsminister går det att ställa andra krav på och Andersson har aldrig visat något brinnande intresse för försvarsfrågor. Kanske är hon, likt tidigare Fredrik Reinfeldt, en person som inbillade sig att den eviga freden stod för dörren efter Berlinmurens fall.
Det är förstås en skandal att det numera till och med råder ammunitionsbrist. Fast förutom akuta behov behövs det också större ambitioner redan på bara lite längre sikt. Därför är det utmärkt att som kristdemokraterna Ebba Busch och Mikael Oscarsson kräva att minst två procent av BNP går till försvaret och bland annat föreslå ytterligare två brigader – varav en ska förläggas i Östergötland (DN 10/1).
I själva verket är de kristdemokratiska önskemålen blott ett golv och de verkliga behoven är än större. Till exempel föreslår KD ytterligare en ubåt, men därtill behövs fler ytstridsfartyg.
Allt detta riskerar tyvärr att få anstå till efter valet och förhoppningsvis en ny regering, eftersom den nuvarande ministären verkar så oförmögen att förstå både hur allvarlig och brådskande situationen är.