Med ett resultat på 176 kontra 173 riksdagsmandat står det klart: Sverige står inför ett regeringsskifte. Magdalena Andersson har erkänt sig besegrad och regeringsförhandlingar mellan de blågula partierna har inletts. Detta val har varit – och är – intressant i många aspekter, men det allra mest intressanta är högerns starka stöd bland de unga.

Moderaterna är största parti bland förstagångsväljare, följt av Sverigedemokraterna. Tillsammans får de cirka 48 procent av väljarstödet enligt SVT:s Valu. Lägg där till KD och L:s vardera fem procent och så ser man att högerblocket vunnit en jordskredsseger. Detta har chockerat många tyckare, men svaret är tämligen uppenbart.

Har de ständigt haglande rubrikerna gällande ungdomars brottsutsatthet plötsligt glömts bort, eller har de aldrig registrerats överhuvudtaget? Många ungdomars vardag är en som är präglad av rädsla. Rädsla för att bli rånad – kanske till och med tortyrrånad – eller våldtagen, eller mördad. 

Mordet på den 12-åriga flickan Adriana som sköts ihjäl medan hon rastade hunden är något som inte kommer lämna åtminstone undertecknad. Likaså pojkarna i Solna som kidnappades, rånades, våldtogs och slutligen blev nedgrävda i en jordgrop på en kyrkogård. Att dessa händelser – och de är bara två av en väldig massa brutala brott under senare år – inte skulle påverka unga väljare är en närmast bisarr tanke.

Och om man tvingats leva med rädsla av detta slag vore det inte konstigt att bli provocerad av vänsterns avfärdanden. Att det handlar om fattigdom och brist på fritidsgårdar, eller undermåliga skolor. Att några år i fängelse, efter att ett redan lågt straff kortats ytterligare av diverse rabatter, är ett rättvist pris för att förstöra ett liv eftersom forskning visar att fängelsestraff inte nödvändigtvis har en avskräckande effekt.

Det finns flera anledningar att rösta på högern och trygghetsfrågan är långt ifrån den enda anledningen till att majoriteten av ungdomar ville ha ett regeringsskifte. Men att det var bristen på trygghet i samhället som väger tyngst lär det inte vara någon fråga om, och vänsterpartiernas misslyckande här är uppenbart för den som läser nyheterna.

Låt oss därför glädjas över högerpartiernas framgång. Slaget om de unga är avgjort och deras stöd var avgörande för att Ulf Kristersson om någon vecka kommer bli Sveriges statsminister. Nu börjar det hårda arbetet på riktigt – att visa väljarna att en röst för förändring också gör skillnad.