Ibland måste man erkänna att Socialdemokraterna kan visa större handlingskraft än Moderaterna. Det var Fredrik Reinfeldt som slöt den famösa så kallade migrationspolitiska överenskommelsen med Miljöpartiet, den som ledde till kraftigt ökad invandring redan åren före flyktingkraschen 2015. Samtidigt var det till sist Stefan Löfven som körde över samma miljöparti och stängde gränsen. Tänk så det kan gå.
Därför måste det burit emot lite grand för Ulf Kristersson när han skrev sin debattartikel i Dagens Nyheter onsdag. Om man vill kan man förstås hävda att han ger igen för gammal ost – ni minns striden om ordförandeskpet i MUF en gång i forntiden. Men det var då det och förresten ansågs Kristersson, inte Reinfeldt, då vara den liberale. Nu tvingas han istället städa upp efter företrädaren Reinfeldt – paradoxalt nog den främste moderatledaren i modern tid, sett till valresultat.
Kristersson nämner inte Reinfeldt, fast inte invandringsliberaler på motståndarsidan heller, till exempel Mona Sahlin. Han konstaterar bara att många begick misstag... Och kunde lagt till att det fanns många skäl till att ett vid tiden lite apart och halvextremt småparti vid namn Sverigedemokraterna började växa explosionsartat.
Däremot sträcker Kristersson ut en hand – till Löfven. Han vill göra upp om invandringspolitiken, men tycker att den utredning som migrationsminister Morgan Johansson (S) ska lägga fram riskerar att bli för smal. Invandringspolitken bör istället bli föremål för ett helhetsgrepp som omfattar allt från familjeåterförening och självförsörjning till medborgskap, integraton och bättre verkställighet av beslutade utvisningar.
Budskapet är förstås kärvt. Under överskådlig tid krävs en stram invandringspolitk (och en mycket bättre integration). Samtidigt handlar det på sätt och vis om att återgå till en tidigare samsyn över blockgränsen mellan Moderaterna och Socialdemokraterna. Breda överenskommelser mellan de stora partierna, där till exempel mindre gröna partier med tveksam agenda hålls utanför avgörande inflytande.
Därtill en överenskommelse som skulle desarmera det sverigedemokratiska huvudbudskapet. Fast samtidigt en överenskommelse som i pratiken ger SD åtminstone delvis rätt i dess invandringskritiska budskap. Förmodligen är det där skon klämmer.