Orden kan låta dramatiska, men faktum är att ett avtal som TTIP har enorm betydelse. Världens två största ekonomiska marknader, EU och USA, svetsas samman till ett enda frihandelsområde. Varje steg på vägen dit är viktigt.
Möjligheterna TTIP innebär för ett exportberoende land som Sverige är stora. Tullfri tillgång till den amerikanska marknaden gynnar exporten och därmed både företag, konsumenter och i förlängningen den nationella ekonomin. Samtidigt innebär tullfri import från USA att mångfalden ökar och priserna sjunker på den svenska marknaden.
Denna förskräckliga utsikt har vänsterkrafter och nationalister på båda sidor Atlanten enträget bekämpat likt Don Quijote kämpade mot sina väderkvarnar. Idén att minska statens makt över människor injagar en mystisk fruktan i dessa politiska läger.
Nationalister är rädda för influenser utifrån (tänk så mycket farlig utländsk mat som kan komma flödande in genom våra gränser!) och för vänstern är människor och företag onda krafter som inte bara kan släppas fria på en marknad hur som helst.
Mest skrämmande av allt, att dömma av debattens anatomi, är tydligen tvistelösningsmekanismen ISDS. Enkelt uttryckt innebär den att ett företag som investerar i ett land skyddas mot diskriminering, expropriering och annan orättmätig behandling. Sådant skydd av äganderätten ser de flesta rationella människor som något positivt.
TTIP:s motståndare har däremot lyckats förvränga det till ett hot mot demokratin. Tanken att ett företag som behandlas rättsvidrigt av en stat ska ha möjlighet att inleda en rättsprocess är tydligen alltför revolterande för exempelvis Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Sverigedemokraterna.
I onsdags ägde en omröstning rum om EU-kommissionens mandat i förhandlingarna med USA. ISDS var i fokus. Tvistelösningsmekanismen var tänkt att ge företag som har diskriminerats av politiska beslut möjlighet att gå till en skiljedomstol med fallet. Det är en självklar ingrediens i ett frihandelsavtal; utan en sådan garanti för att enskilda företag inte missgynnas av politiker är handeln per definition inte fri.
En kompromiss fick göras i form av en så kallad ”modernisering” av ISDS. Istället för en skiljedomstol ska rättstvister lösas i en internationell domstol. En onödigt krånglig modifikation, men förhoppningsvis kommer den inte att sätta käppar i hjulet för de förhandlingar som nu vidtar mellan kommissionen och USA. Som den svenske Europaparlamentarikern Christofer Fjellner påpekade: ”Det viktiga är att vi får ett investeringsskydd på plats”.
Även om vänsterns och nationalisternas irrationella motstånd mot frihandelsavtalet är beklagligt, så har sunt förnuft härmed vunnit en viktig delseger. Ännu är avtalet inte slutet och ännu har det inte trätt i kraft, men vi har nu kommit ett steg närmare ett frihandelsavtal. Ett steg närmare en friare värld.