Vandalism i skolan är ett återkommande fenomen, och flera skolor och kommuner har visat på olika lösningar för stökiga elever. Exempelvis har en skola i Aneby i Jönköpings län tagit fram ett kontrakt där elevrådet får 150 kronor för varje dag som skolan inte vandaliseras. Nu har även Borlänge visat på en annorlunda lösning. Där får barnen arbeta, om de vill undvika att en faktura dimper ned i föräldrarnas brevlåda.
Borlänges recept är antagligen lånat från Hamid Zafar, mer känd som Rektor Hamid, som gjorde ett namn för sig genom att få ordning på den problemtyngda Sjumilaskolan i Göteborg. När Zafar blev rektor på Sjumilaskolan satsade man på ordning och reda, och satte höga krav och förväntningar på barnen. Det betydde bland annat att elever som förstörde blev betalningsskyldiga. Det visade sig vara ett framgångsrikt recept. Efter bara drygt två år hade högstadiet fått godkänt på alla de punkter som Skolinspektionen tidigare kritiserat skolan för.
Det finns därför anledning att tro att även Borlänges skolor kommer att bli mindre stökiga. Beslutet har på sina håll kallats “straffarbete”, men det är inget straff att kommunen ger barnen möjlighet att kompensera för sin egen skadegörelse. Barn under 10 år kan få arbeta i upp till 10 timmar, medan 15-åringar kan få hjälpa till i upp till tre veckor. Det kan handla om att tvätta graffiti, städa toaletter, hjälpa till i köket och så vidare, beroende på vad eleven vandaliserat.
Det hela handlar i grunden om att barnen ska ta ett större ansvar för sina egna handlingar. Att högre krav ska ställas på dem. Och det är bra, eftersom höga krav följer av höga förväntningar. Det talar för att Borlänge ser potentialen i sina elever, och att man inte kommer låta dem förstöra den genom att bränna soptunnor eller förstöra soffor.
Att inte konsekvensutsätta sådant beteende är att ge upp, och att säga att det inte finns någon mening i att försöka styra eleverna till att göra bättre val. Då blir skolan bara en plats där man sitter av tid, snarare än den utbildningsplats den är ämnad att vara. På bekostnad av de elever som är studiemotiverade och inte vill plugga i förstörda lokaler och de lärare som tvingas arbeta i samma lokaler.
Att bränna soptunnor händer inte heller i ett vakuum, utan är antagligen bara en del i elevernas problematiska beteenden. Men om man lyckas sätta stopp för vandalismen, och får fler elever att respektera skolans egendom, finns det skäl att hoppas på ringar på vattnet i form av lugnare och mer ordnade klassrum. Det vore bra för alla, men kanske särskilt för de stökiga eleverna själva.