Festernas fest, Nobelfesten, gick av stapeln nyligen. TV, tidningar och sociala medier fylldes med bilder på kungligheter, forskare och politiker i sina bästa högtidskläder. På vissa frackar och långklänningar hängde det utmärkelser i form av medaljer och ordnar.
En och annan svensk medalj, och så svenska ordnar på kungafamiljen som vanligt, men i övrigt var alla dessa utmärkelser som prydde Nobelfestens gäster utländska statsordnar. Mellan 1975 och i år var det nämligen omöjligt för svenskar att få dessa landets högsta utmärkelser som delas ut till personer som gjort stora insatser för samhället inom det område som orden avser.
Vårt svenska ordensväsende instiftades i mitten på 1700-talet. Det började som ett billigare sätt att belöna ämbetsmän inom staten än att adla dem, men i takt med att statsapparaten växte och adlandet upphörde fick fler och fler motta dem. Ett par kända mottagare genom åren är Dag Hammarskjöld och Astrid Lindgren. Med tiden blev det dock väldigt förutsägbart vilken belöning man skulle få utifrån vilken tjänst man hade.
Men när reformen väl kom under 1970-talet blåste radikala vindar, och Sverige, som alltid ska vara ett föredöme, avskaffade denna borgerliga kvarleva. Eller åtminstone nästan. I diplomatins namn behölls två ordnar för utländska medborgare, och kungen med familj behöll sina – det är statschefen som delar ut ordnarna. För en vanlig svensk blev det nya systemet därför ännu mer orättvist än det gamla.
Ingen följde efter, snarare tvärtom. Norge instiftade en orden till 1985 och när de baltiska länderna frigjorde sig återuppväckte de snabbt sina ordensväsenden som kommunisterna hade avskaffat. Inte ens östblocket delade Sveriges syn att ordnar var något borgerligt som borde avvecklas, utan delade friskt ut sina.
Varför ska en vuxen människa bry sig om att få en metallbit i ett färgglatt band? Därför att vi människor gillar, och behöver, en klapp på axeln ibland. Precis som när systemet instiftades räcker uppskattning och erkännande långt.
När systemet nu väcks ur sin dvala kommer det med den reform som behövdes för länge sen. Borta är automatiska ordnar efter tjänstegrad och nu gäller i stället insatser bortom vad som förväntas. Men det bästa av allt är att vi alla får vara med och bidra.
Kunglig Majestäts Orden, som är organet som tar emot förslagen, har på sin hemsida en mycket enkel blankett som vem som helst kan fylla i för att lägga fram någon annan som man anser gjort något bra för Sverige. Så ta chansen, kanske får du ge bort en julklapp i form av ett hårt paket i färgglatt band.