Det bidde en tummetott. Så föga vördnadsfullt kan man sammanfatta måndagens försvarspolitiska överenskommelsen mellan regeringen å ena sidan och Alliansen (minus Liberalerna) å andra.
Överbefälhavare Micael Bydén har påpekat ett underskott om 6,5 miljarder kronor under innevarande fyrarårsperiod. Men nu kommer det alltså mer pengar och därtill redan i år!
Närmare bestämt – en halv miljard...
Finns det någon att gratulera i detta försvarspolitiska haveri är det Liberalerna och Sverigedemokraterna, vilka båda var för sig kräver betydligt högre anslag, men också försvarsminister Peter Hultqvist (S), vars tricksande gett god effekt. Enligt måndagens överenskommelse sägs inget om framtida anslagsökningar, de samma bara antyds. Istället utlovas fortsatta samtal, vilket är ett utmärkt sätt för ministären Löfven att desarmera frågan inför valet och därtill binda upp Alliansen (utom Liberalerna!) i allmänhet och Moderterna i synnerhet. Det blir svårare att kritisera regeringen när man till synes sitter i samma båt, när regeringen likt Orsa kompani nöjer sig med att inte lova något bestämt men dessutom sagt ja och amen till Moderaternas omedelbara krav på minst 500 miljoner kronor redan i år.
Det är ungefär som med det betydligt större försvarsbeslutet 2015. Efter långa förhandlingar, där det dåvarande Folkpartiet hoppade av, landade regeringen och Alliansen på en nivå som ganska exakt motsvarade vad Moderaterna ursprungligen begärt. En kortsiktig seger, med allvarliga långsiktiga bieffekter – för såväl försvaret som Moderaterna.
Ty även om försvarsbeslutet innebar ett tillskott var det likväl underfinansierat, vilket dåvarande ÖB Sverker Göranson också varnat för. Dessutom illustrerade beslutet hur de så kallat nya Moderaterna redan levde i en gammal värld – både säkerhetspolitiskt och opinionsmässigt. Moderaterna fortsätter att tappa initiativet i försvarsfrågan, vilket sannolikt är en viktig delförklaring till att partiet går sig allt djupare ner i opinionsträsket. Detta påvisades i den senaste skuggbudgeten där den finanspolitiske talespersonen Ulf Kristersson inte hade några större försvarssatsningar att bjuda på, liksom det påvisas nu där de ytliga moderata förhandlingsframgångarna bara är att betrakta som en pyrrhusseger.
Det räcker inte med några hundra miljoner hit eller dit, istället krävs ett större omtag inom försvarspolitiken. Det krävs betydligt större satsningar, redan i närtid. Inte för lite, för sent. Utan gör om, gör rätt.