Ovänner, vänner och ovänner igen.
Den såg man inte riktigt komma. En gång i tiden var visserligen Kristdemokraternas Eva-Britt Sjöberg och Moderaternas Sophia Jarl långt ifrån de bästa vänner. Fast det börjar bli ganska länge sedan nu. Sedan Borgerlig samverkan uppstod har de två istället framstått som ett riktigt radarpar.
Fast så tog allt slut under onsdagen. Med mycket dramatik – men få förklaringar. I skrivande stund egentligen inga. Det är också märkligt.
Sjöberg avgår som kommunalråd i protest mot vad hon anser vara Jarls destruktiva ledarstil som kommunstyrelsens ordförande. Fast vad dessa problem egentligen består av, ja om det får vi fortsätta gissa. Sjöberg vägrar förklara vad hon egentligen menar.
Det duger faktiskt inte. För har man sagt A får man säga B. I synnerhet som så mycket står på spel.
Det kan finnas specifika skäl till Sjöbergs tystnad. Rimligtvis måste ju någon eller några – fler än Sjöberg personligen åtminstone – drabbats negativt av Jarls ledarstil. Personer som kanske inte vill bli uthängda. Eller något sådant. Vi vet helt enkelt inte.
Oh, those were the days.
Kanske bjuder oppositionsledaren Olle Vikmång (S) på något när han hävdar att problemen inte är nya och omfattar sådana saker som rädsla för utskällningar och andra repressalier, fast också toppstyrning. Visst – Vikmång leder ju det politiska motståndet mot Borgerlig samverkan i kommunfullmäktige och har kanske sina skäl att överdriva eventuella problem. Fast skulle han verkligen blåljuga?
Spekulera kan man alltid. Men det hjälper ju inte Norrköpingsborna särskilt mycket. Eftersom inte heller Jarl tills vidare vill uttala sig, vet vi egentligen varken ut eller inte. Fast tystnaden talar inte till hennes fördel mer än Sjöbergs.
Nu är ju inte Sjöbergs avhopp det första som drabbat Norrköpingspolitiken under mandatperioden. Vi minns ju hur ett annat kommunalråd – Reidar Svedahl – tvingades lämna sin post. Fast han tvingades just dock, han ville som bekant inte. Onsdagens avhopp är något helt annat.
Nej, det går inte att gå tillbaka till business as usual. I synnerhet som Jarl till och med kritiserats i de egna leden tidigare. Även om alla från Sjöberg till hennes eget parti och Moderaterna med Jarl i spetsen av en eller annan anledning väljer att försöka lägga locket på. Det kommer inte att gå, åtminstone inte utan att riskera en allvarlig förtroendeförsämring bland många väljare.
Och det är faktiskt ett allvarligt problem främst för Jarl.
För det är inte första gången hon är i blåsväder och många moderater på gräsrotsnivå undrar nog vad som egentligen pågår. Kulturbråket (eller vad man nu väljer att kalla det) har för övrigt knappast blåst över och kan bli ett riktigt stort problem när inte bara symfoniorkestern riskerar att skadas av nedskärningar, utan när besparingar eventuellt också drabbar ungdomsverksamhet. Trots att det har varit Jarls löfte att så inte skulle ske.
Moderater har lika god anledning som alla andra att kräva tydligare besked om vad Sjöberg egentligen menar. Fast det är Jarl som måste besvara de besvärliga frågorna i vilket fall som helst.