Det är ett gott tänkespråk som populariserats av Moderaterna. Efter många års kontroverser finns det i dag en bredare samsyn kring det svenska språkets betydelse för integrationen i allmänhet, och arbetslivet i synnerhet. Inte minst i vård- och omsorgsyrken.
Därför är det bra att regeringen nu vill införa språkkrav för arbete i äldreomsorgen. Den ansvariga ministern Anna Tenje (M) tillsätter en utredning för att ta fram förslag på hur kunskaper i svenska bland äldreomsorgspersonal kan regleras. I uppdraget ingår att ta fram underlag för vilken nivå på kunskaper i svenska som ska krävas av undersköterskor och vårdbiträden, men även annan servicepersonal inom äldreomsorgen, och huruvida språkkravet ska nivåanpassas utifrån personalgrupp. Varken för låga eller för höga krav, med andra ord.
Förslaget är alltså tämligen balanserat, och någon kritik från oppositionen har talande nog inte hörts. Frågan är heller inte ny. Socialdemokraterna drev ett liknande krav inför valet 2022, även om partiet hade haft möjlighet att utreda frågan redan under sin egen tid i regeringen.
Riskerna med bristande svenskkunskaper bland äldreomsorgspersonal har tidigare påtalats av både Inspektionen för vård och omsorg (IVO) och Coronakommissionen. Dessutom har sju procent av kommunerna – såväl borgerligt som socialdemokratiskt styrda – redan infört liknande språkkrav på eget initiativ. Att regeringen nu tar ett statligt grepp om frågan kan på så vis bli vägledande i tillämpningen för att alla kommuner ska kunna införa samma krav. Det är viktigt att kravet utformas på ett tydligt sätt som gäller lika för alla, inte minst för att alla ska veta vilken språknivå som förväntas av den som söker arbete inom äldreomsorgen.
Äldreomsorgspersonal bör kunna ha en tillräckligt hög språknivå för att bemöta de äldre på ett professionellt och inkännande sätt, samtidigt som det är en säkerhetsfråga att kunna förstå varandra både i tal och skrift. Socialstyrelsen presenterade i början av mars nya riktlinjer och underlag för att säkerställa att så ska kunna ske, efter ett uppdrag från den förra regeringen. Men eftersom dessa riktlinjer främst är till som ett chefsstöd på lokal nivå är det välkommet att utredningen lyfter upp frågan på nationell nivå. Att det redan nu finns underlag att utgå ifrån – och flera befintliga varianter på kommunal nivå – talar för att frågan torde kunna lösas i god tid till dess att utredningen ska vara klar 1 september 2024.
Språket är inte bara nyckeln till säker vård och gott bemötande, utan också en större känsla av kulturell samhörighet och gemenskap. Inom äldreomsorgen innebär språket inte bara meningsfulla möten över generationsgränser. Det kommer också leda till en större kulturell förståelse om normer och värderingar. Det är bra att vi har kommit förbi tiden då detta ansågs exkluderande. Språk är inkluderande per definition.