Avveckling med förnuft. Det var i sammanfattning linje 2 i den famösa folkomröstningen om kärnkraft 1980. Både ha och inte, med andra ord. Just nu avvecklas atomkraften likväl och dessutom inte särskilt förnuftigt, men det tilltalande i anslaget från 1980 var förstås att en eventuell avveckling fick ta sin tid. Det var nog tur att linje 2 fick flest röster – tillsammans med mer kärnkraftsvänliga linje 1 betydligt fler än den snabbavveckling som förordades i linje 3.

Någon lokal folkomröstning om flygplatsens framtid i Norrköping väntar förhoppningsvis inte. Länge var det över huvud taget tabu att ens tänka sig en nedläggning, nästan lika tabu som att vara riktigt atomkraftsvänlig på 80-talet. Men efter att Münchenlinjen gick i konkurs för nu snart ett år sedan, har ändå något fler börjat tänka det otänkbara. För hur länge ska kommunen subventionera en flygplats, vars öde tycks vara att ständigt aldrig kunna bära sig själv?

Under andra omständigheter hade svaret varit ganska givet: verksamheten bör avvecklas. Men nu är det också så att Kungsängen har positiva bieffekter, inte minst för en kommun med ambitioner att vara ett viktigt logistiknav. Visst, det finns säkert prestige någonstans, men oavsett vilket är alla medvetna om att en eventuell nedläggning i praktiken är oåterkallelig.

Därför finns det goda skäl att noga överväga kommande beslut. Kommunalrådet Lars Stjernkvist (S) aviserar ett beslut först i mars. Det får gärna dröja ytterligare! Det är lätt att dra ut på nödvändiga beslut, men också motsatsen – att fatta besluten lite för snabbt, för att därmed slippa se dem igen.

Det är bra om nedläggning är ett alternativ för Kungsängen, men det finns flera. Avveckla med förnuft.