Det polska parlamentsvalet slutade som väntat med en triumf för nationalkonservativa PiS, låt vara att segern var långt ifrån klockren. I mandat backar faktiskt PiS något – trots ökat väljarstöd – och förlorar dessutom sin majoritet i överhuset (senaten). Detta till trots kommer PiS naturligtvis att sitta kvar vid makten och många så kallade experter varnar nu för ett Polen som rör sig i ännu mer auktoritär riktning.

Snart är landet en fullblodsdiktatur! Eller?

Kritiken mot PiS sätt att styra Polen är ofta berättigad, men emellanåt också mer eller mindre överdriven. Framför allt är det uppenbarligen mycket lätt att bli hemmablind, inte minst i det historielösa Sverige.

Framgångarna för PiS kan i stor utsträckning tillskrivas vad som på socialdemokratisk svenska mycket väl skulle kunna kallas progressiv fördelningspolitik. Och det som i Sverige beskrivs som valfläsk – i syfte att lura de uppenbart lätt debila polska väljarna – skulle här hemma lätt och ledigt kallas välfärdsreformer. Vad PiS partiledare Jaroslaw Kaczynski lyckats med är att vinna det bortglömda småfolkets sympatier. De som alltid varit konservativa och som aldrig var kommunister, men som kom i kläm efter just kommunismens fall.

Men underminerar inte Kaczynskis politik samtidigt det demokratiska fundamentet? Jo, kritiken är som sagt ofta berättigad. Men återigen ofta hemmablind – inte minst från svensk horisont.

Det är ju något intressant att polska författningsdomare plötsligen blivit väldigt viktiga, när Sverige inte ens har någon författningsdomstol. Kommer någon förresten ihåg den svenska kollektivanslutningen till Socialdemokraterna på tiden det begav sig? Eller hur journalisterna i det statliga tv-monopolets TV2 inte skämdes för att tala om "den röda kanalen"?

Och de som oroar sig för den politiska styrningen av exempelvis kulturlivet i Polen, kan ju betänka att det trots allt går att rösta bort PiS. Detta till skillnad från den svenska tjänstemannaaktivismen som uppmärksammas i senaste numret av Axess av Johan Sundeen och Roger Blomgren (båda Högskolan i Borås). Med det något flexibla begreppet "värdegrund" som sköld styrs utbudet på biblioteken, samtidigt som utställningarna på nyöppnade Nationalmuseum åtföljs av vänstermoralistisk "information".

Två fel gör som bekant inte ett rätt. Men det finns kanske skäl att städa framför egen dörr innan vi än en gång ojar oss över "förtrycket" i Polen.