Datumet för lagens ikraftträdande säger egentligen allt. 1 juli 2020. På dagen 23 år efter att Storbritannien överlämnade sin besittning till Kina. Det är en tydlig markering mot såväl hongkongborna som omvärlden. Peking bryr sig inte om de löften som har utställts. Principen som skulle råda kallas ett land, två system. Kina garanterade Hongkongs självstyre och lovade att respektera invånarnas rättigheter i 50 år. Löftet var inte värt pappret det var skrivet på.
I sak är detta inget nytt. Överlämningen hann knappt ske innan Kinas kommunistregim försökte införa denna sorts nationella säkerhetslag. 2003 skedde det första försöket. Då försökte man göra det via Hongkongs parlament, som till stor del är fyllt av Pekinglojala marionetter. Efter att förslaget läcktes tog hongkongborna till gatorna – de har en protestbenägenhet som endast står fransmännen efter – och förslaget drogs tillbaka.
Kinas nuvarande president Xi Jinping har dock visat sig vara ambitiösare, brutalare och handlingskraftigare än sina närmaste föregångare. Olyckligt nog sammanfaller denna ökade dådkraft i ledningen med att Kinas utrikespolitiska strävan har växt. Och respekten för omvärlden är nära nog obefintlig.
Den kinesiska ledningen är mitt uppe i tre stora skeenden som vart och ett vore nog. Den långa striden där Kina i strid med internationell rätt hävdar rätt till områden i Sydkinesiska havet är symtomatisk. Frågan har avgjorts utförligt av en särskild FN-tribunal, men Peking bryr sig enbart om internationell rätt när den sammanfaller med regimens intressen.
Därtill kommer den fruktansvärda behandlingen av minoriteter. Omkring en miljon uigurer, en muslimsk grupp i Xinjiang i västra Kina, har förts till så kallade omskolningsläger. I slutet av juni beslagtog USA:s tull löshår och peruker för hundratusentals dollar, de misstänks komma från dessa läger. Nyligen framkom även att bland annat uigurer tvingas använda preventivmedel samt utsätts för påtvingade aborter och sterilisering.
Därtill frångår Kina sitt löfte och släcker lågan för Hongkongs självstyre i strid med avgivna löften och internationell rätt. Oppositionspartier har upplösts, demokratiaktivister arresterats och flytt och hongkongborna vet att deras hem aldrig blir sig likt igen.
Sverige måste göra allt som går för att motarbeta denna utveckling. Kinas agerande innebär nu slutet för Hongkongs frihet, men Hongkong är på inget sätt slutet för Kinas agerande.