Inte ens en näsvis hasselsnok kunde till sist stoppa Förbifart Söderköping! Som det går att läsa på nt.se har Trafikverket äntligen fastställt vägplanen för E22. Bättre sent än aldrig och vi får bara hoppas att inte eventuella överklaganden fördröjer byggstarten ytterligare.
Söderköping är att gratulera, men tyvärr innebär inte förbifarten att trafikinfarkten försvinner så mycket som bara flyttas lite längre norrut – till Norrköping. Och då blir Trafikverkets besked lika svårbegripligt som tydligt i fallet förbifart Söderköping.
Den sedan tidigare planerade Norrleden finns inte längre ens i planeringsarbetet! Att vissa på Norrköpings kommun tycks inbilla sig något annat är nästan lite sorgligt.
Fast nu finns ju Händelöleden istället vilket tillsammans med den kommunala satsningen Johannisborgsförbindelsen förhoppningsvis ska lösa upp köerna genom staden. Fast det blir till att vänta, till 2034. I bästa fall.
Och då talar vi alltså inte på långa vägar om några färdiga gator! Utan byggstart.
Det är dåliga besked i ett Norrköping som just nu lider av det trafikkaos som renoveringen av Östra Promenaden skapar. Johannisborgsförbindelsen kommer inte börja byggas förrän 2023. I bästa fall, får vi väl än en gång gardera med. Alltså efter att Östra Promenaden (förhoppningsvis) hunnit byggas om. Till enkla körfält i båda riktningarna. I en stad där stockningarna redan före lindarna sågades ned skapade stora problem.
Man skulle kunna säga att det är rätt beslut – i fel ordning.
Riktigt så förhåller det sig trots allt inte med förbifart Söderköping jämfört med motsvarande planer för Norrköping, fast det ena hänger förstås samman med det andra. Att bara bygga en förbifart och inte en annan löser så att säga inte grundekvationen. Däremot kan inte Norrköpingspolitiker lastas för att Norrleden skrotats och Händelöleden skjuts på framtiden – hur gärna de än tycks vilja göra livet besvärligt för stadens bilister, det vill säga folk i gemen.
Frågan ägs i första hand av Trafikverket, vars prioriteringar emellanåt kan förefalla märkliga, men som på det hela taget bara avspeglar den ekonomiska tilldelningen. Låt oss minnas detta nästa gång trafikfrågor debatteras och till exempel Miljöpartiet driver på för färre vägsatsningar. Det kan rentav låta sympatiskt i teorin, men i praktiken innebär det att exempelvis olika förbifartsfrågor skjuts på en osäker framtid. Utan ökad tilldelning förblir köerna långa.