I dagens samhälle är diskussionerna och strävan efter jämställdhet tydligare än någonsin. Trots detta finns det fortfarande områden där ojämlikhet kvarstår, ett sådant är sjukvården.
Det kan ha med stereotypa skillnader att göra, såsom att män traditionellt sett uppmuntras att visa mindre smärta och vara mer tåliga. Kvinnor däremot kan ibland uppfattas som mer känsliga eller överdrivna. Konsekvensen blir att män oftare erbjuds smärtstillande läkemedel, medan kvinnor oftare hänvisas till psykolog eller får antidepressiv medicin utskrivet.
En förändrad kulturell syn på smärta och kön skulle förstås vara till hjälp. Och rimligen finns det riktlinjer för behandling av patienter, vilka grundar sig på individuell bedömning snarare än kön. Dock kanske det krävas en ökad ansträngning för att uppfylla dessa riktlinjer och visioner i praktiken.
Ett exempel på detta är migrän. Migrän påverkar övervägande kvinnor, men studier har visat att kvinnor ofta får mindre effektiv smärtlindring än män vid behandling av migränattacker.
Tyvärr begränsar sig ojämlikheterna i vården inte bara till smärtlindring. I studien Time after time framgår att den genomsnittliga åldern för adhd-diagnos är 23,5 år för kvinnor jämfört med 19,6 år för män, vilket innebär en skillnad på fyra år. Ålder spelar ofta en avgörande roll i samband med diagnos. Försenade diagnoser kan i värsta fall leda till uteblivet stöd och behandling.
Parallellt med detta visar forskning att män har större chanser att överleva en eller flera hjärtinfarkter jämfört med kvinnor. Något som delvis beror på att det tar längre tid för kvinnor att få en kranskärlsröntgen, att de utreds mer sällan och för att de får vänta längre på att få komma till en hjärtintensivavdelning.
Nu är det ju så att vården förmodligen inte avsiktligt skapar skillnader mellan män och kvinnor. För det finns könsskillnader och kommer alltid att göra det. Till exempel söker män vård mer sällan än kvinnor gör, och det är inte helt otänkbart att detta har en viss påverkan. Samma symptom kan också vara tecken på olika sjukdomar och tillstånd hos de olika könen och likaså kan samma sjukdom ha olika symptom hos män respektive kvinnor.
Därför krävs en ökad satsning på könsspecifik forskning. Det är nödvändigt att öka forskningen kring hur symptom och behandlingar för vanliga sjukdomar bör anpassas för att ge båda könen likvärdiga möjligheter till tillfrisknande. Men viktigt är också att bedriva mer forskning om sjukdomar som specifikt påverkar kvinnor.