Vägen till dagarna i Häradshammar började med ett reportage.
Producenten Elin Bennett vid Nordantill och regissören Karin Franz Kronlöf sökte statister till inspelningarna och berättade om filmen, utmaningarna och planerna på Vikbolandet, där nobelpristagaren Pär Lagerkvist (1891–1974) och hans novell "En hjältes död" från 1924 skulle få nytt liv på vita duken. De sökte rekvisita från filmens tidsanda i slutet av 1980-talet och frågade under vårt möte om vi hade några kameror.
De fick en journalist på köpet, men det visste vi inte där och då.
Ett sent återbud från "Journalist 3", som det stod i manuset, kastade in NT:s reporter i handlingen med ett mejl från kostymör Matilda Madeon.
"Vi hinner inte förbereda så mycket kostym till dig så du får göra ditt bästa för att hitta passande kläder själv.... Det är sent 1980-tal. Du ska se ut som en typisk journalist helt enkelt. Vi har många fina trenchcoats på plats".
En sällsynt tidig morgon ett par dagar senare, i ett vackert vårväder, togs så de första stegen i filmens värld, när vi började plocka och leta kläder i det högst tillfälliga kostymförrådet i kyrkan. En brun rock skapade en känsla från förr och kramade om de historiska vingslagen på mer än ett sätt, när just den rockens resa inom filmen blev känd.
"Det var just den där rocken Jesper Barkselius hade i "UFO Sweden", sa Matilda och log.
"Jag har aldrig varit närmare än Hollywood än just nu", tänkte jag, men sa det aldrig och tog på mig rocken innan jag mötte mina "kollegor" Anders Grentzelius och Hanna Carlander utanför kyrkan tillsammans med filmens hjälte William Wigertz Wåhlström och började repetera våra repliker på ett så trovärdigt sätt man kan tänka sig.
Handlingen i "En hjältes död" är dramatisk.
"En ung man klättrar, för en stor summa pengar, upp på kyrktaket och balanserar, vid själva kyrktornet, på huvudet innan han faller ner och slår ihjäl sig. När det visar sig att han faktiskt dör av fallet blir den stora publiken, som samlats vid kyrkan, besviken."
Journalisterna kastas in i handlingen, när hjälten anländer i en vit limousine.
Det här är scenen.
"Det är en väldig uppståndelse runt den unge mannen. De unga vill ha hans autograf, fotograferna tar bilder på honom, de lite äldre ger honom en uppmuntrande klapp på axeln och journalisterna kastar sig över honom med brinnande iver. Kameran trängs för att få bra sikt på huvudpersonen."
Vi kräver hjälten på svar om uppdraget, kungahuset, rättssystemet och – inte minst – statsministern.
Statsministern... Vad tycker du om honom?
Frågan från NT:s reporter mitt i folkhavet landar obekvämt hos den unge hjälten, som flackar med blicken och skruvar på sig nervöst under sitt svepande svar.
"Statsministern? Jo, men han är ju... Jag vet inte om han är så där jättebra".
Borde han avgå?
"Ja. Det kan han göra."
Svaret möts med stort jubel och orden "avgå", "avgå" sveper över Vikbolandet.
"Vår" scen är filmen är drygt två minuter lång, men den tog nästan en förmiddag att spela in med alla olika vinklar och ingångar och gav onekligen en vink om hur tidskrävande det kan vara att göra film.
Regissören och skådespelaren Karin Franz Körlof, som vi sett i "Den allvarsamma leken" och "En dag kommer allt det här bli ditt", låg bakom idén och tanken till filmen. Hon läste Pär Lagerkvists novell och fastnade för den dagsaktuella – trots sina snart 100 år – novellen.
Ett par dagar från inspelningen landade ett nytt mejl från produktionen.
"Jag är så glad och tacksam att ni var med och gjorde "En hjältes död". Jag vill tacka er alla så hemskt mycket för ert slit och engagemang! Det kommer att bli en riktigt fin film tack vare er", stod det.
Knappa tio månader från inspelningen visades filmen för första gången på Göteborgs Filmfestival, som en av åtta nominerade filmer till det så prestigefyllda kortfilmspriset "Startsladden".
Den vann.
Juryns motivering till årets vinnare lyder: ”Juryn imponeras av en film som i form och berättelse skapar en egensinnig helhet. Med avstamp i en absurd situation skildras människans flockmentalitet med lätt hand, och genom humorn framträder de krafter som kan få oss människor att med öppna ögon gå mot katastrofen, för att sedan tvärvända och utkräva ansvar hos vem som helst utom oss själva.
Det var en svårslagen filmdebut för NT:s reporter.