"Jag måste bara göra den här kvällen", säger Olof Wikström om sin vitblåa final hemma på gården, där artisterna alltid spelar under IFK Norrköpings flagga.
Den första dagen på den sista veckan av fjärde sommaren av artister på Skrikhult fick den perfekta starten med IFK Norrköpings sylvassa 3–1-seger mot AIK.
Av två skäl.
Olof Wikström, mannen bakom de smått unika konserterna på sin gård, är IFK Norrköping från barnsben.
Guldstrupen, världens i särklass största supporterband till just IFK Norrköping, står på scenen och sätter punkt för sommaren 2023 i skogarna i Svärtinge.
– Jag sitter och delar Guldstrupens "Finspångs-AIK:aren" för fullt på sociala medier just nu. Det kan inte bli så mycket bättre än så här, säger Olof Wikström.
Vi börjar där.
En seger, särskilt 3–1 mot AIK och en finfin fjärdeplats i tabellen, gör mycket med humöret.
– Jag är otroligt imponerad. Jag har väl hela tiden sett och förstått vad tränaren Glen Riddersholm vill komma med sitt lag, men hade räknat med det först nästa år. Han har lyckats redan nu. Det ser bra ut, säger Olof.
Och, som av en händelse, blir det final på årets Sommarhäng i favoritlagets spår.
– Det känns klockrent. När tanken dök upp på det här så var det bara "jag måste göra det". IFK Norrköping, Peking Fanz och Guldstrupen hakade på.
Varje artist, som kommer till Skrikhult för konsert, spelar alltid under IFK Norrköpings flagga, som vajar över gården.
– Flaggan har varit med den första kvällen. Stefan Sundström, som är Hammarby i själ och hjärta, och AIK-aren Tommy Nilsson muttrade en del med glimten i ögat, men de spelade.
Victor Lind kramas om och jublar tillsammans Daniel Eid, Marcus Baggesen och Anton Eriksson för sin magiska frispark till 3-1 mot AIK. En perfekt start på sista veckan med "Sommarhäng på Skrikhult".
Olof Wikströms hjärta för IFK Norrköping började växa i unga år, när hans pappa Anders tog med honom till Idrottsparken.
– Det var precis som i Markus Krunegårds låt "Ett liv, ett lag". Han träffar så rätt med sin text där.
– Jag har flyttat runt mycket i Sverige i mitt liv och blev, precis som många andra också säger, mer lokalpatriot för varje år jag var borta från Norrköping. Jag är nog mer IFK nu än jag var innan jag flyttade runt... Min före detta fru Gry, som jag var gift med i nio år, frågade vem jag älskade mest – henne eller IFK? Hon fick nog aldrig något svar på den frågan.
Guldstrupen blir sista akten ut årets Sommarhäng med en startelva av artister, som gästat Skrikhult i år.
– Det har varit en riktigt bra sommar. Det är en klar ökning mot förra året. Jag hade 18 artister här då, men det var för mycket. Det blev en bättre balans i år. Jag och publiken lär oss hela tiden. Dessutom pratas det mer och mer om den där platsen i Svärtinge runt i landet. Djungeltrumman går, säger Olof.
Så det blir en femte sommar?
– Det blir det. Jag lovar det, men jag har ett litet bekymmer.
Vad?
– Det börjar bli ont om plats på väggarna, där artisterna skriver sin autografer och hälsningar. Jag måste hitta på något där, säger Olof och skrattar.
Guldstrupen (Pentti Salmenranta, Martin Waerme, Hasse Erikson och Holger Thell) bjuder på tre (!) nya låtar i IFK Norrköpings och fotbollens spår på Skrikhult på fredag kväll.
Guldstrupen, som består av Martin Waerme, Holger Thell, Hasse Erikson och Pentti Salmenranta, och deras låtar om fotboll och särskilt IFK Norrköping har snabbt blivit en succé. Det är mer än ramsor. Det är en fotbollssupporters hela liv – i såväl med- som motgång.
– Att spela under IFK-flaggan tillsammans med vitblåa supportrar och spelare kommer bli underbart roligt, säger Hasse.
Det blir också premiär för tre (!) nya låtar den här kvällen.
– My Cato får sin egen sång. Det är en. Den andra handlar om hur vi fortfarande drömmer om Rasmus Lauritsens magiska panna och den tredje har Pentti, som är den minst entusiastiske av oss, fixat. Den heter "Sportboll". Den är väldigt rolig.