I den ena ringhörnan, "det tidiga Europe", bandet som släppte fem album mellan 1983 och 1991. I den andra ringhörnan, "det nya Europe", bandet som har släppt fem album mellan 2004 och 2014. Kombatanterna söker hela tiden att finna jämvikt. Men publiken hejar oförtrutet på den klassiska upplagan. Inte för att dagens Europe är dåligt. Dess tunga bluesrock sprungen ur Led Zeppelin och Deep Purple höjer hela tiden ribban för vad Europe kan prestera. Men. Det har regnat, allt är blött, klockan är ett på natten och termometern kryper ned mot 10 grader. Vad publiken vill ha är fest och värmande nostalgi.
Därför är det förvånande att när "Scream of anger" spelas, kvällens äldsta och helt klart snabbaste låt, händer det ingenting i publiken. Samma sak när fantastiska "Girl from Lebanon", doldisen som ligger sist på "Prisoners in paradise"-plattan, framförs. Publiken godtar bara det yttersta toppskiktet av hits. Som "Carrie", "Rock the night" och givetvis "The final countdown". Då blir det allsång och yster glädje. Att framförandet av hela fem låtar från nya albumet "War of kings" får ett bra mycket svalare mottagande är alltså inte särskilt konstigt. Även om "Hole in my pocket" och "Days of rock'n'roll" båda är riktigt bra.